Inga typer av särskilt aggressiv C. difficile upptäckta i studie vid SMI
Vid analys av svenska Clostridium difficile-isolat från vecka 11, 2009 konstaterades inga fall av den spridningsbenägna och aggressiva varianten PCR ribotyp 027. Däremot kunde andra internationellt kända spridningsbenägna typer noteras.
Under första halvåret 2008 samlade Smittskyddsinstitutet (SMI) tillsammans med landets laboratorier in nära 600 isolat av Clostridium difficile som var resistenta mot moxifloxacin - en preliminär markör för den aggressiva och spridningsbenägna typen 027/NAP1.
Endast ett isolat som var resistent mot moxifloxacin var av typ 027. Resultaten indikerade däremot spridning av andra C. difficile-typer, varför två uppföljande projekt påbörjades under 2009. I ett av projekten inbjöds laboratorierna att skicka in samtliga isolat som inkommit under en vecka på våren och en vecka på hösten. En delrapport av resultaten från vecka 11 har publicerats i Smittskydd nummer 3/2009. Här nedan presenteras det slutgiltiga resultatet från vårens insamling.
Under vecka 11, 2009 deltog 25 av landets laboratorier som skickade totalt 248 prov till SMI för PCR-ribotypning och resistensbestämning. Av dessa 248 prov blev 223 konfirmerade C. difficile. Totalt 64 PCR ribotyper identifierades, varav ett isolat av typ 027. Det isolatetet var dock känsligt för antibiotikaläkemedlet moxifloxacin, vilket innebär att isolatet inte är identisk med den typ som spridit sig i stora delar av världen. I övrigt fördelades typerna enligt figur 1.
Jämfört med studier från tre svenska sjukhus under åren 1998-2001 handlar det i stort sett om samma typer respektive typfördelning som finns i landet med några undantag, se figur 2.
I studien analyserades även resistensprofilen för fem olika antibiotika: metronidazol, vankomycin, erytromycin, klindamycin och moxifloxacin. Som metod användes E-test med Mueller-Hinton medium. Inget isolat befanns vara resistent mot metronidazol eller vankomycin. Av drygt 190 testade isolat var omkring 18 procent resistenta (MIC>2) mot erytromycin, 27 procent mot klindamycin och 18 procent mot moxifloxacin.
De isolat som var resistenta mot alla tre antibiotika var associerade med typ SE17, SE19c, SE28 och SE37. Det betyder att samtliga typer som var associerade med utbrott eller spridning var också multiresistenta. Såväl SE19c som SE28 finns dessutom rapporterade som internationellt förekommande spridningsbenägna typer. Därför är det av särskild vikt för de sjukhus som har anhopning av dessa typer att strikt iaktta de preventiva åtgärder som finns dokumenterade för att motverka vårdrelaterad spridning av C. difficile.
Bildtext figur 2:
Typerna SE13c, SE19c och SE28är nya för landet alternativt fanns i mycket liten omfattning i tidigare studier. Såväl SE19c som SE28 finns rapporterade som internationellt förekommande spridningsbenägna typer.
Typ SE17, SE28, SE19c samt SE10c var dessutom ansamlade i vissa regioner eller sjukhus och totalt sex olika anhopningar av typer ”kluster” kunde identifieras i olika delar av landet. Två kluster innehöll typ SE17, två SE28, en SE19c och en typ SE10c. Dessa resultat styrker tidigare resultat, det vill säga att typ SE17, SE19c och SE28 är potentiellt spridningsbenägna. En typ, SE37, som var en av de vanligaste i moxifloxacinstudien, var relativt ovanlig i detta material.
Uppdaterad 2009-06-26 13:25