Vaccinationsframgångar: Det går inte att luta sig tillbaka
I dessa pandemitider finns det anledning att skänka en tacksamhetens tanke till Edward Jenner, Louis Pasteur och andra giganter som banade väg för vaccinationen som hjälpmedel mot de farsoter som alltid hemsökt människan.
Johan Carlson Utan tvekan är vaccinet en av medicinens största framgångar – ja, kanske den allra största. Ingen annan medicinsk åtgärd har inneburit så mycket för folkhälsan som det goda skydd mot sjukdom en så relativt enkel åtgärd som vaccination innebär. Det började med smittkoppor och har följts av rabies, stelkramp, difteri, polio och många fler sjukdomar.
Det senaste exemplet är den nya influensan. Aldrig någonsin har man på så kort tid lyckats få fram ett så effektivt vaccin och dessutom producerat det i de enorma kvantiteter som krävs för att hejda pandemin.
Samtidigt är vaccinationens framgång paradoxalt nog dess största fiende. I takt med att en lång rad fruktade sjukdomar i stort sett försvunnit till följd av lyckade vaccinationskampanjer, har det blivit svårare att motivera behovet av att upprätthålla det skydd som vaccinationen innebär. Det är därför viktigt för oss som arbetar inom smittskyddet att förklara att kampen mot farliga smittämnen måste vinnas om och om igen och att en försämrad immunitet i befolkningen obönhörligen leder till att sjukdomar kommer tillbaka.
Trots att vaccinationen har varit så framgångsrik – eller kanske just därför – har den alltid omgivits av en viss skepsis. Främst är det biverkningar som gett upphov till oro och historien har lärt oss att denna oro inte alltid har varit obefogad. Det är därför som framtagande av vaccin i dag omges av rigorösa säkerhetskrav.
Men eftersom det aldrig helt går att undvika oönskade biverkningar, måste man alltid ha en noggrann och öppen uppföljning av samtliga biverkningar – annars riskerar man att tappa allmänhetens förtroende.
Andra uppföljningar med lika hög prioritet – fastän mindre uppmärksammade av media – rör vaccinets effektivitet och eventuella påverkan på det aktuella smittämne som cirkulerar i befolkningen. Förändras smittämnet, till exempel genom mutation, eller om vaccinationen driver fram subtyper som vaccinet saknar effekt på, är det exempel på frågor som måste besvaras så snabbt det bara går – och som ställer krav på omfattande och kostsamma uppföljningssystem.
Kvalificerad vaccinuppföljning kommer över huvud taget att vara en prioriterad fråga för den nya smittskyddsmyndigheten, något vi i vårt land – med hög anslutning till vaccinationsprogrammen, väl fungerande hälso- och sjukvård och närmast unika hälsodataregister – har goda möjligheter att klara av på ett professionellt sätt.
Att kontinuerligt följa effekter och biverkningar av olika vacciner kostar givetvis tid och resurser, men i slutändan finns det egentligen bara vinnare om man har väl fungerande nationella vaccinationsprogram: samhället, hälso- och sjukvården och inte minst tillverkarna. Jag menar därför att kostnaden för det omfattande åtagande som en professionell övervakning och uppföljning av vaccinprogrammen innebär måste bäras solidariskt av staten, sjukvårdshuvudmännen och läkemedelsindustrin.
Johan Carlson,
Generaldirektör för Smittskyddsinstitutet
Uppdaterad 2009-12-10 09:12
