Antibiotikaresistens och vårdrelaterade infektioner: Vad gör Sverige och övriga världen?
Publicerad i Smittskydd nr 1 2007
Sedan flera år finns en medvetenhet om att antibiotikaresistens är ett stort problem som måste prioriteras i sjukvårdspolitik och forskning. Bakterier som utvecklat resistens mot så gott som alla tillgängliga antibiotika är växande problem i alla länder.
Mest uppmärksammade är de multiresistenta stafylokockerna (MRSA), men sannolikt kommer resistenta tarmbakterier att bli ännu viktigare i framtiden eftersom man här nästan helt saknar utveckling av nya antibiotika.
Antibiotikaresistens är ett stort problem framför allt inom sjukhusvården men också hos äldre i kommunernas särskilda boenden. Dessa personer har ofta mycket stora vårdbehov och det är inte ovanligt att personalen saknar utbildning och utrustning för att minska spridning av bakterier i vårdmiljön.
Som lök på laxen finns nu dessutom tecken på att resistensen, framför allt MRSA, sprids i samhället utanför vården. Ett skräckscenario är att många ganska banala luftvägs-, urin- och sårinfektioner i framtiden kan komma att kräva intravenös antibiotikabehandling samt att vi i vissa fall helt kommer att sakna behandling av livs-hotande infektioner.
Sverige måste betraktas som ett föregångsland i kampen mot antibiotikaresistens och vårdrelaterade infektioner. Regeringen har insett problemets betydelse och ger stöd bland annat till Strategigrupperna för rationell antibiotikaanvändning och minskad antibiotikaresistens (Strama). Strama har från 2006 ökande anslag och kan betraktas som en permanent organisation. Sida stöder React, en Uppsalabaserad organisation för internationellt samarbete i kampen mot antibiotikaresistens.
Smittskyddsinstitutet (SMI), Socialstyrelsen (SoS) och Sveriges Veterinärmedicinska Anstalt (SVA) är myndigheter med viktiga funktioner i kampen mot antibiotikaresistens. SMI kommer under 2007 att öka övervakningen av antibiotikaresistens i öppen och sluten vård. Vi bedriver också forskning och utbildning syftande till att öka kunskaperna om antibiotikaresistens och vårdrelaterade infektioner. SoS arbetar med att förbättra registreringen av sådana infektioner och ger anvisningar för hur de kan undvikas. SVA inrättar under 2007 en veterinärmedicinsk Stramaorganisation.
Internationellt har EU uppmärksammat problemen och antibiotikaresistens är ett prioriterat område såväl i Kommissionen som i EU:s smittskyddsenhet ECDC. Inom ECDC har insatserna hittills varit begränsade men man får hoppas att detta berott på att myndigheten fortfarande är under uppbyggnad.
WHO har tyvärr visat mycket litet intresse för detta problemområde. På svenskt initiativ antog Världshälsoförsamlingen 2005 en resolution som uppmanade medlemsstaterna att vidta åtgärder mot antibiotikaresistens och WHO:s generaldirektör att aktivt arbeta inom området. Hittills har man på WHO gjort mycket lite och endast en halv tjänst på låg nivå har avdelats.
I andra länder varierar intresset för problemområdet från att vara närmast obefintligt till att ges stor uppmärksamhet. I England invigdes i januari 2007 ett forskningscentrum i Nottingham – -Centre for Healthcare Associated Infections. Det anmärkningsvärda med detta centrum är att det har en tvärvetenskaplig approach som sträcker sig från sociala aspekter på sjukhusförvärvade infektioner till basal molekylär forskning.
Under den närmaste framtiden finns vissa områden som särskilt bör prioriteras. Viktigast är att söka mer information om ”burden of disease” samt frekvenser av antibiotika-resistens i olika länder. Vi är i stort behov av forskning som beskriver konsekvenserna (-sjukvårdskostnader, dödlighet med mera) av antibiotikaresistens och vårdrelaterade infektioner för den enskilde individen och för samhället.
Vidare är det extremt viktigt att forskning inom området nya antibiotika ges mycket hög prioritet samt att man söker vägar att stimulera läkemedelsindustrin till att åter med kraft ägna sig åt utveckling av ny infektionsbehandling.