Vi saknar solen

D-vitamin stärker immunförsvaret och tar samtidigt udden av vintermörkret. Ändå har över hälften av oss inte tillräckligt av vitaminet. Bra mediciner saknas, sol kan vi inte hoppas på. Återstår en meny på fet fisk och inälvor.

Bild: Arja Kajermo – Immunsystemet jobbar dygnet runt, i varje andetag drar vi i oss en miljon bakterier, säger Jan Andersson, professor i infektionssjukdomar på Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge.

Solljus är bakteriedödande och ger oss lite hjälp på traven. Till skillnad från C-vitamin har därför tillförsel av extra D-vitamin under det mörka vinterhalvåret stor effekt på immunförsvaret.

D-vitamin, Kalciferol, eller 1.25-dihydroxi-vitamin-D3 som det benämns när det väl ombildats i våra celler, är nämligen extremt viktigt för kalkbalansen. En central funktion eftersom kalkbrist gör att kroppen bryter ner sin egen vävnad och kan leda till så kallad rakit, det vill säga engelska sjukan, (bristsjukdom där skelettet mjuknar och missformas), men också till hjärtsjukdomar och depressioner. Vi blir mindre alerta, får ett ökat sömnbehov – och en större infektionsbenägenhet.
– Vid D-vitaminbrist är man mer mottaglig för infektioner eftersom D-vitamin delvis kontrollerar både lymfocyternas roll i cellimmunitet och utsöndringen av de antimikrobiella peptider som omger våra slemhinnor. Och slemhinnans försvar är avgörande: åtta av tio infektioner går först genom slemhinnan, säger Jan Andersson.

Saknar inälvsmaten

Brist på D-vitamin beror på att vi är gjorda för att vara utomhus, vi ska helt enkelt lapa mycket mer sol. Men med industrialiseringen tog inomhusmiljön en allt större del av vår tid och väl ute pälsade vi på oss mer än någonsin. En utveckling som fortsätter i dag.
– I Sverige får vi egentligen tillräckligt med sol bara under juli månad. Men vi har dessutom förändrat våra matvanor mot mindre fibrer och fett. Ingen äter D-vitaminrik inälvsmat längre, eller riktigt fet fisk för den delen.

Mer än hälften av vuxna svenskar skulle behöva mer D-vitamin. Någon totalbrist är det inte frågan om – man bör enligt Jan Andersson ligga över 75 nanomol, de flesta av oss ligger på hanterbara 40–50 nanomol.
Vitaminet kan tillföras men det krävs ganska stora mängder. För att få effekt behövs tillförsel av 0,05 milligram per dag, en dos Apoteket i dag inte kan erbjuda.
– Svenska barn får visserligen i sig AD-droppar, men A-vitamin motverkar upptagningen av D-vitamin, det är faktiskt inte en särskilt smart kombination.

Folkhälsan väntar

Personer som får extra D-vitamin brukar säga att de blir piggare och att de inte drabbas lika hårt av luftvägsinfektioner. Ändå har det i Sverige ännu inte gjorts några kontrollerade studier eftersom det saknas bra läkemedel vars effekter man kan bedöma. Samtidigt finns det så mycket att studera, cirka tvåtusen gener styrs av D-vitamin.
– Man vet till exempel att afrikaner som flyttat till det solfattigare New York fått en långsammare läkning av sin tuberkulos, eftersom deras makrofager inte längre klarar att döda tuberkulosmakrofagerna. Men om man tillsätter D-vitamin till makro-fagerna återfår de sin normala avdödningsförmåga.
Jan Andersson påpekar att bra mätmetoder inte har dykt upp förrän på senare tid, och hans förhoppning är därför att det snart ändå kommer grundligare svenska studier om D-vitaminets effekter.
– Jag tror att ett allmänt ökat D-vitaminintag skulle synas epidemiologiskt på infektionssidan. Därför borde någon central myndighet ta tag i det, om nu inte läkemedelsbolagen är tillräckligt motiverade, säger Jan Andersson.

Text: Marco Morner

Uppdaterad 2009-12-10 09:34