Vår beredskap är god
I slutet av april fick SMI:s ledningsgrupp ett mejl från vår statsepidemiolog om att det rapporterats fall i Nordamerika av en hittills okänd typ av influensa och att det kunde krävas extra beredskap. Dagen därpå bröt den så kallade svininfluensan (influensa A (H1N1)) ut.
Tiden som följde kommer med all säkerhet att prägla SMI:s arbete under lång tid framöver. Det kommer också så småningom att skrivas spaltmeter av dem som varit mest involverade på SMI och andra myndigheter: vad var bra och vad kunde ha gjorts bättre eller annorlunda.
SMI är en 24/7-myndighet, det vill säga att det alltid finns en tjänsteman i beredskap, vilket på SMI är en läkare, som ska svara på frågor från sjukvården, media och vid behov samråda med andra myndigheter. Dessutom finns det ständig jourverksamhet på laboratoriet, vilket gör att prov för analys kan sändas in när som helst efter överenskommelse.
Tack vare erfarenheter från sars- och fågelinfluensautbrotten, som inte gav några sjukdomsfall i Sverige men ändå krävde stora informationsinsatser och förberedelser på laboratorierna, stod SMI nu bättre rustat än tidigare.
Tillsammans med Socialstyrelsen (SoS) har SMI de senaste tre åren fått tio miljoner årligen från regeringen för förberedelser för en influensapandemi. För SMI:s del har det inne-burit att vi har kunnat förstärka influensaövervakningen, utveckla metoder för typning av olika typer av influensa i stor skala, förstärka informationssektionen och påbörja utveckling av system för registrering av vaccination i en pandemisituation. Sist men inte minst har SMI:s ledning genomfört beredskapsövningar och gjort upp beredskapsplaner.
Allt detta bidrog till att det intensiva arbetet som krävdes inför influensalarmet fungerade mycket väl – även om många fick arbeta långa dagar och sova alldeles för lite.
Tjänstgörande läkare i beredskap fick tillsammans med den epidemiologiska avdelningen, den virologiska avdelningen och informationssektionen snabbt ta hand om medias många samtal och de omfattande myndighetskontakterna. SMI:s laboratorium fick tidigt kunskap om den nya influensans genetiska uppsättning och hade klara metoder för att identifiera sannolika fall av influensan, men var tvunget att beställa nya reagens för att kunna säkerställa vilken variant det rörde sig om. Misstänkta prov skickades först till de fem av landets laboratorier som säkert klarade att identifiera influensa A, positiva prov skickades sedan vidare till SMI för slutgiltig analys. Detta för att minska arbetsbördan på SMI.
Vår ledningsgrupp diskuterade omgående nödvändiga åtgärder för att vara väl förberedda om/när fall rapporterades från Europa och även Sverige: ta in fler laborerande personer för 24-timmarstäckning; arbeta vidare med frågor och svar att lägga ut på hemsidan, liksom kontinuerlig uppdatering; ta initiativ för att tillsamman med andra myndigheter aktivera call center för att ta hand om alla samtal som kommer från allmänheten; ställa in tjänsteresor och andra uppdrag för nyckelpersoner; föreslå att nationella pandemigruppen sammankallas av SoS.
En reflektion som jag och säkert många med mig har gjort i samband med influensa A (H1N1), är att det var tur att Sverige inte lät bygga en svensk influensavaccinfabrik, för då hade vi garanterat inte haft tillgång till något vaccin mot pandemivirus, eftersom det tar många år att ta en sådan fabrik i drift. Däremot beklagar jag att den pågående smittskyddsutredningen om det nationella smittskyddet inte är slutförd. Det blir tydligt i sådana här akuta situationer att det bara borde finnas en enda myndighet på nationell nivå som tar ansvar för svenskt smittskydd.
Även om samarbetet mellan myndigheterna förefaller ha fungerat väl så tar samordning tid och kan fördröja viktiga beslut. Det kan också uppstå oklarheter i kommunikationen med andra myndigheter och ofta har tjänstemän från både SoS och SMI samtidigt ställt upp i massmedia, vilket är ett slöseri med experternas dyrbara tid.
Rigmor Thorstensson, Chef för avdelningen för immunologi och vaccinologi
Uppdaterad 2009-05-28 09:59
