Mörkrets hämnd – kan man få lägga till en episod?
Publicerad i Smittskydd nr 3 2005
Mörkrets hämnd – så lyder namnet på den tredje av de sex delar av Star Wars-historien som hade världspremiär i maj. Kronologin kommer sig av att man efter de första kassasuccéerna valde att göra tre nya avsnitt – bakåt i tiden!
Arbetssättet och titlarna, ”Det mörka hotet”, ”Klonerna anfaller” och ”Mörkrets hämnd”, får mig att dra vissa paralleller till delar av mikrobiologins och infektionsmedicinens utveckling. Kan man få lägga in en episod?
Den tidigare självsäkra attityden att människans kamp mot mikroberna är vunnen har ersatts av svarta rubriker på löpsedlarna och bekymrade debattartiklar i facktidskrifterna. Till välkända hot, som influensapandemi och bakterier som är så resistenta att inga antibiotika är verksamma, har nymodigheter som fågelinfluensa, sars och West Nile-virus lagts. Efter 11 september har även gamla bioterroragens som mjältbrand och smittkoppor fått en renässans. Sjukdomar vi trott bero på osunt leverne (magsår orsakad av Helicobacter pylori) och vissa cancerformer (livmoderhalscancer orsakat av papillomvirus) har visat sig bero på smittämnen. Begrepp som ”emerging infections” (eller ”emerging zoonoses” eftersom djur ofta är inblandade i smittkedjan) har blivit moderna.
Smittämnen respekterar inte gränser. Resor förkortar avstånden vilket ökat förutsättningen och minskar tiden för smittämnen som sprids mellan människor att breda ut sig. Många infektioner sprids tvärs igenom samhällsskikten. ”Nya dödssmittan kan drabba dig! Fullständig lista över riskgrupperna.” Smitta har bra nyhetsvärde, särskilt när inget annat händer. Industrin som utvecklar ”paketlösningar” för att detektera och diagnostisera bioterroragens vädrar morgonluft på bekostnad av satsningar relaterade till folkhälsa och infektioner i fattiga länder. Terror bygger ju på att vi ständigt påminns om faran och vår hjälplöshet, terrorbalansens betydelse är bortglömd.
Ett flertal nätverk och ”Early Warning”-system försöker samordna rapportering av sjukdomar, sjukdoms- eller syndromförekomst och dödlighet för att tidigt kunna upptäcka avvikelser och mobilisera motåtgärder när befarad smittspridning inträffat. Men kan vi göra något redan innan vi har ett hälsoproblem för våra invånare? Och vari består de ”nya” och okända hoten?
Klimatförändringarna kan skapa förutsättningar för att utbredningen av sjukdomsspridande insekter och andra djur och de sjukdomar de sprider kan ändras. På ett nationellt plan har ändrade regler och minskade resurser för kontroll och övervakning underlättat insmuggling av både djur och födoämnen. Vi har nyligen sett ett misstänkt botulismfall och väntar bara på det första rabiesfallet.
Att kunna omhänderta och bedriva kliniskt relevant diagnostik och epidemiologisk typning av prover med tidigare okända och/eller högsmittsamma farliga smittämnen inklusive bioterroragens är kunskapscentrum för mikrobiologisk beredskaps (KCB) uppgift. Det innebär också att vi utvecklar och tillhandahåller ”fåtalsdiagnostik” av smittämnen som normalt inte finns i vår omgivning, eller är så ovanliga att det inte går att göra förtjänst på diagnostiken.
Att tillsammans med infektionsklinikerna runt om i landet närmare utreda orsaken till att patienter som varit i tropikerna (och som inte har malaria) insjuknar med feber – och därmed vilka smittämnen de för med sig hem – samt att i samverkansprojekt med bland annat zoonoscentrum i Kalmar, Totalförsvarets forskningsinstitut (FoI) samt Statens veterinärmedicinska anstalt kartlägga vilka smittämnen som importeras till Sverige via flyttfåglar eller sprids bland vildfångade djur är andra exempel på hur vi arbetar på KCB för att försöka vara beredda – innan det händer.
Nej, nu är det dags att fortsätta fila på episod, få se nu, 3,5, ”We are prepared”!
