Ansvarskommittén öppnar för en samlad svensk smittskyddsmyndighet
Publicerad i Smittskydd nr 2 2007
”Den största förändringen av samhället sedan Axel Oxenstierna” är ett vanligt omdöme om den parlamentariska utredning, Ansvarskommittén, som dess ordförande Mats Svegfors presenterade den 28 februari.
Tyngdpunkten ligger på regionindelning, sjukvårdens organisation och tillsynsfrågor. Den fråga som hittills väckt mest intresse är förslaget att avskaffa landstingen och i stället inrätta sex till nio län och lika många regionkommuner.
Nästa utredning att presentera sina tankar blir Sten Heckschers enmansutredning ”Utvärdering av resultatstyrning”, vilken ska bli färdig i september 2007. Han ska utreda hur statens styrning av myndigheterna kan fås att fungera bättre. Bägge dessa utredningar tillsattes under s-regeringens tid.
Även den nya regeringen har tillsatt några utredningar inom området, varav den tyngsta, ”Översyn av den statliga förvaltningens uppgifter och organisation”, leds av Ekonomistyrningsverkets generaldirektör Yvonne Gustafsson. Utredningen ska presentera sitt slutbetänkande i december 2008.
Min bedömning är att det i dag finns goda förutsättningar för att dessa utredningar mynnar ut i verkliga förändringar, inte minst för att den tungt politiskt förankrade Ansvarskommittén lägger fram ett enigt betänkande utan reservationer. Även ensamutredaren Heckscher lär nog bli ense med sig själv. Hur det går med Yvonne Gustafssons utredning vet vi inte, men hon är känd för att kunna ena stridiga viljor.
Det finns i dag också en stor samsyn om att ett större grepp måste tas kring sjukvårdens organisation. För Socialstyrelsens (SoS) del kan flera förändringar bli aktuella. En är att SoS föreslås få visst samordningsansvar för SBU, Läkemedelsverket och Läkemedelsförmånsnämnden. Sjukvården och därmed allmänheten ska enligt förslaget endast möta en avsändare för styrningen – nämligen SoS.
Samtidigt föreslår Ansvarskommittén att tillsynsansvaret flyttas från SoS till länsstyrelserna.
Jag kan bara konstatera att om utredningens förslag genomförs på denna punkt, måste samtidigt nuvarande arbetsuppdelning mellan SoS och Smittskyddsinstitutet (SMI) på smittskyddsområdet sättas under lupp. Detta är en fråga för Yvonne Gustafssons utredning, som ska se över hela myndighetsstrukturen i Sverige. Om SoS inte får behålla sitt tillsynsansvar har jag dock svårt att se att det finns tillräcklig innehållsmässig, administrativ, informationsmässig eller annan grund för att som i dag dela upp smittskyddsfrågorna på central nivå på två olika myndigheter – SoS och SMI.
Om man vill tänka rationellt samt undvika dubbelarbete och kompetenstvister bör Yvonne Gustafsson och regeringen seriöst överväga att slå samman SoS smittskyddsenhet (16 personer) med SMI (320 anställda) för att skapa en sammanhållen och slagfärdig smittskyddsmyndighet på central nivå. Även här duger Ansvarskommitténs argument att medborgarna endast ska möta en central myndighet med ansvar, kompetens och kunnande inom ett och samma område. Regeringen är inom ett annat område inne på just denna linje att koncentrera kompetensen. Fem olika skolmyndigheter föreslås bli två.
När det gäller statens styrformer förefaller Sten Heckscher ha sin analys klar sedan länge, men han lyssnade ändå hyfsat intresserat på oss myndighetsföreträdare vid ett möte på socialdepartementet tidigare i år. Han var utomordentligt kritisk mot dagens usla regleringsbrev (”Jag har förstört en del av min ungdom med att läsa alla dessa regleringsbrev”). En närvarande statssekreterare, som sett andra saker i sitt yrkesliv än departementssfären, sade i oträngt mål att hon var chockad över utformningen av regeringens regleringsbrev till SoS. ”Det var det värsta dokument jag någonsin har sett”, konstaterade hon.
Och visst har hon rätt. Sannolikt skulle Socialstyrelsen behöva bygga ut sin redan 28-hövdade informationsavdelning med ännu fler kommunikationsstrateger än nuvarande fem (5) för att förklara för en intresserad allmänhet hur statens styrning av myndigheten ter sig.
Jag som jobbat huvuddelen av mitt yrkesliv utanför staten, anser att regeringen bör göra rent hus med hela systemet med regleringsbrev. I stället bör mera krut läggas på välformulerade och tydliga mål i instruktionen för varje myndighet. Kommunikationen mellan departementsledningen och deras myndighetschefer bör vara tätare än i dag så att samspelet fungerar bättre och bägge drar åt samma håll. Dessa två styrsätt bör kompletteras med ett antal konkreta årliga uppdrag från departementschefen till myndighetschefen samt ett åläggande för myndighetschefen att årligen redovisa genomförd verksamhet på lämpligt sätt mot uppsatta mål. En sådan förändring skulle spara mycket onödigt arbete både på departementen och på myndigheterna. Jag hoppas att Sten Heckscher tänker i dessa banor.
