Oanade öppningar med genetiskt vaccin
Elektroporering är en ny vaccinationsteknik som skickar gener/DNA direkt in i celler. Vaccinet görs på så sätt inne i själva kroppen och den immunitet som man får vid vaccination anpassas till individen. Svenska studier kan nu visa mycket positiva resultat.
Matti Sällberg, professor vid Karolinska universitetssjukhuset Huddinge.
– Vi har tagit fram ett behandlande genetiskt vaccin för hepatit C och i en klinisk studie testat det på människa och ska nu göra en uppföljningsstudie, säger Matti Sällberg, professor vid Karolinska universitetssjukhuset Huddinge.
Hans forskargrupp var den första i Sverige, och bland de första i världen, att på människa använda så kallad in vivo elektroporering som vaccinationsteknik. DNA injiceras i muskel eller hud, ett svagt elektriskt fält öppnar sedan upp porer i cellens membran och DNA kan tas upp. Det skapas dessutom en lokal inflammation, ungefär som av ett vanligt vaccinadjuvans.
– Vi vaccinerade tolv patienter med kronisk hepatit C fyra gånger. Hos hälften av patienterna aktiverades ett sovande immunsvar, och hos en del minskade virusnivåerna, säger Matti Sällberg.
Detta var en viktig bekräftelse på att genetiska vaccin fungerar rent mekanistiskt. Men lika viktiga var resultaten efter att patienterna ett halvår senare fick en så kallad standardbehandling mot hepatit C. Det ska tilläggas att den hepatitvariant som Matti Sällberg vaccinerade mot, hepatit genotyp 1, är den mest svårbehandlade – det kan dröja upp till 24 veckors behandling innan omkring 50 procent av patienterna bli virusfria
– Men av de som fått det genetiska vaccinet var det hela 85 procent. Den kommande uppföljningsstudien bygger därför på att patienter med hepatit C ska få två vaccinationer och inleda standardbehandling 2–4 veckor senare. Det genetiska vaccinet kommer med andra ord att fungera som en förbehandling.
Effektivare immunsvar
Tekniken med elektroporering har bara funnits för vaccinering under en kortare tid. Men man vet att den fungerar bra i framför allt mindre djur. Vad som skett på senare år är en finkalibrering som möjliggjort studier på människa. Det är ett forskningsintensivt område – på Smittskyddsinstitutet (SMI) arbetar till exempel flera grupper med genetiska vaccin, och på Karolinska universitetssjukhuset pågår studier om genetiska vaccin mot tarm- och prostatacancer.
– På djur kan man med genetiska vacciner i dag bota vilken sjukdom som helst, men på människa har det visat sig svårt att få in generna i cellerna, säger Britta Wahren som utvecklar metoder för genetiska vacciner för hiv och cancer vid SMI och Radiumhemmet.
Genetiska vacciner ger enligt Britta Wahren ett mer effektivt immunsvar eftersom det anpassar sig till individens egna transplantationsantigener, de gener som vanligtvis är inkompatibla med andra individers gener och som skapar hinder för transplantationer. Därför får man antikroppar, som man får av alla vacciner, men också ett så kallat cellmedierat immunsvar.
Hon är övertygad om att genetiska vacciner så småningom kommer att fungera mot de sjukdomar mot vilka det redan finns vacciner, hepatit B till exempel.
– Där vet man vilka gener man ska injicera, något som inte är lika enkelt när det gäller svårare infektionssjukdomar som hiv.
Behandlande vaccin
I dag vet man inte varför genetiska vaccin inte fungerar fullt ut, det vill säga varför olika individer reagerar olika på vaccinationerna. Nya tekniker som in vivo elektroporering gör dock att man nog får lägga äldre DNA-vaccinstudier åt sidan. I dagsläget blir det istället mycket ”learning by doing” – och det går snabbt.
Matti Sällberg håller med om att hiv troligen är en för svår nöt att knäcka, men han tror att ett fungerande vaccin ligger nära till hands för hepatit B och C, kanske också HPV (humant papillomvirus).
– Där kan de första behandlande vaccinerna nog komma inom fem år.
Det finns naturligtvis risker. Vaccinet kan i teorin ge en för kraftig reaktion.Om en stor del av till exempel levern är infekterad och ett vaccin ger ett väldigt bra immunsvar, då kan levern slås ut helt.
– I sådana här studier är man därför alltid oerhört försiktig så att man inte får en för kraftig immunaktivering. I realiteten tror jag dock inte att detta är ett så stort problem, säger Matti Sällberg. Sedan finns alltid rädslan att vaccingenerna ska orsaka tumörer, en risk som finns för alla former av genterapi. Än så länge har dessa farhågor kommit på skam. Samtidigt är det så att ju bättre ett vaccin är, desto större är riskerna för biverkningar.
Att Sverige är i frontlinjen när det gäller genetiska vaccin beror enligt Matti Sällberg till stor del på vår nära koppling mellan grundforskning och klinik. Resultat från universiteten kan ganska fort tas till klinisk prövning. En annan viktig anledning är att Läkemedelsverket inser värdet av fortsatta studier.
Efter elektroporering lokaliseras plasmider med infektionssjukdomens gener i cellernas kärnor och cytoplasma. Där uttrycker generna vaccinproteiner som i sin tur aktiverar kroppens antikroppar (B-celler) och cellmedierade försvar (CD4 celler och CD8-celler). Vaccinet produceras alltså direkt i kroppen och hela den vaccinerades immunapparat stimuleras på ett fördelaktigt sätt. Bild: David Hallengärd.
