Tryggare åldrande med hygientänk
En åldrande befolkning medför allt större krav på äldreomsorgen, där ökade vårdinsatser tveklöst kommer att sätta fokus på hygieninsatserna. Sannolikt kommer vårdhygien att bli en viktig fråga i valet av ett framtida äldreboende.
Vårdhygien kommer sannolikt att bli en viktig fråga i valet av ett framtida äldreboende. På bilden: Matilda Persson som bor på äldreboendet på Danska vägen i Malmö. Foto: Björn Lundquist
Alltsedan ädelreformen 1992, då äldreomsorgen överfördes från landstingen till kommunerna, har det stått klart att det funnits problem med hanteringen av vårdhygieniska frågor för de vårdinsatser som krävs inom äldreomsorgen.
Behovet av råd från vårdhygienisk expertis har blivit allt tydligare, inte minst på grund av den ökande oron för spridning av resistenta bakterier som meticillinresistenta gula stafylokocker (MRSA) inom servicehus och sjukhem. Men även hoten från andra typer av multiresistenta bakterier, liksom alla de nödvändiga akuta åtgärderna vid utbrott av vinterkräksjuka, är exempel på situationer där vårdhygien kan och bör spela en större roll.
Inom den kommunala vården finns i dag cirka 35 hygiensjuksköterskor. De är ofta knutna till landstingens hygienorganisationer, och via ett speciellt nätverk som etablerades år 2000 har de sinsemellan täta nationella kontakter för stöd och utbyte av erfarenheter. I kommunerna har dessa hygiensjuksköterskor ett brett samarbete med de medicinskt ansvariga sjuksköterskorna (MAS) för de specifika hygieniska frågor som berör hygienrutiner – och för följsamheten av hygienrutiner bland personal inom äldreomsorgen. Det bedrivs till exempel ett omfattande informationsarbete, främst när det gäller basala hygienrutiner. Samtidigt görs mycket arbete på fältet, inte minst genom särskilda hygienronder. Mycket viktig är också utbildningen av hygienombud, eftersom de fungerar som hygiensjuksköterskans förlängda arm inom enheterna i den kommunala vården.
Växande vårdbehov
Äldre i kommunal omsorg är ofta sjukare än andra i sin åldersgrupp och har generellt ett nedsatt immunförsvar, något som leder till att de i större utsträckning drabbas av olika infektioner som urinvägsinfektioner, luftvägsinfektioner och infektioner i bensår. Detta medför i sin tur att de äldre ofta behandlas med antibiotika – ibland med tveksam indikation.
VRISS-projektet minskade urinvägsinfektioner med 50 procent hos äldre på Tillbergaboendet. Bland annat genom att använda basala hygienrutiner, slutet uppsamlingssystem vid kateterbehandling, engångsservetter vid nedre toalett, toalettschema, tranbärsjuice till frukost och läkemedelsgenomgång. Bilden visar hur viktigt det är att det vårdhygienska arbetet är uthålligt och långsiktigt. Det tar tid för hygienkunskaper att sätta sig i en organisation.
Det är vidare en grupp av äldre som under korta, återkommande perioder ofta vårdas på sjukhus. Situationer då de riskerar att drabbas av de vårdrelaterade infektioner som finns på sjukhuset, samtidigt som de omvänt för med sig infektioner från de särskilda boendeformerna till sjukhusavdelningarna. Förutom vinterkräksjuka, som är ett återkommande och välkänt gissel i den kommunala äldreomsorgen, så är det viktigt att också vara uppmärksam på ovanliga men ofta mycket smittsamma sjukdomar som skabb och diarré orsakad av Clostridium difficile som ofta uppstår efter en antibiotikabehandling.
I takt med den förväntade ökningen av antalet äldre kommer än större krav att ställas på äldreomsorgen. Även om det finns en trend i dag mot mer vård av de äldre i hemmet, så kommer institutionsboende i stor omfattning att finnas kvar även i framtiden. Det större antalet äldre som behöver vårdinsatser i framtiden innebär också att behovet av hygieninsatser inom äldreomsorgen kan förväntas öka. Det är av avgörande betydelse att personalen har tillräckliga kunskaper om god hygienisk standard och att de också alltid tillämpar basala hygienrutiner på samma sätt som man gör i övrig sjukvård.
Effekten av strikt tillämpande av hygienrutiner kan åskådliggöras i ett hygienprojekt (VRISS – VårdRelaterade Infektioner Ska Stoppas), utfört under ledning av hygiensjuksköterskan Lena Sars på ett äldreboende i Tillberga i Västerås kommun. Där kunde följsamheten till basala hygienrutiner och klädrutiner avsevärt förbättras genom information, självskattning och inte minst genom en återkommande uppföljning. Den goda effekten av uppföljning finns också medtagen i Cochranes effektlista. Samtidigt som följsamheten till hygienrutinerna förbättrades sjönk antalet urinvägsinfektioner hos de boende.
Cochranes effektlista är publicerad i BMJ 1998;317:465–468 på uppdrag av Cochranes Review Group.
Text: Kerstin Mannerquist och Magnus Thore
Uppdaterad 2010-03-29 12:51
