De som mest behöver det vaccineras inte
Hepatit B är tio gånger smittsammare än hepatit C och 100 gånger mer smittsamt än hiv. Trots det är det relativt få i den största riskgruppen, intravenösa missbrukare, som är vaccinerade mot hepatit B.
Hepatit B är en av flera olika hepatiter som finns i Sverige. Varje år rapporteras cirka 1 500 fall av hepatit B till Smittskyddsinstitutet (SMI). Av dem är cirka 200 akuta, det vill säga de är nysmittade, resten är så -kallade kroniska bärare. Hepatit B är en leverinflammation som orsakas av ett virus och som sprids via blodet eller sexuellt. Smittämnet är globalt mycket spritt, i vissa delar av Afrika och Asien är 10–20 procent av befolkningen smittad.
I västvärlden sprids hepatit B-virus främst genom att man använder orena injektionsnålar, eller genom att man har samlag med person som är smittbärare. Hur många av landets intravenösa missbrukare som är smittade finns det ingen tillförlitlig statistik över, men man vet att smittan sprids snabbt i missbrukarkretsar.
– Om hepatit B kommer in bland missbrukare är risken stor att det leder till en epidemi bland missbrukare, något vi ser med jämna mellanrum, säger Ingegerd Hökeberg, biträdande smittskyddsläkare på Smittskydd Stockholm vid Stockholms läns landsting (SLL).
Omfattande smittspårning
För närvarande har man i Göteborg uppmärksammat en ökning av antalet fall av akut hepatit B hos personer med pågående intravenöst narkotikamissbruk. En omfattande smittspårning pågår för att försöka begränsa utbrottet liksom ett intensifierat arbete bland vårdenheter som har kontakt med missbrukare för blodprovstagning och vaccination mot hepatit B. Om det är början till en epidemi eller inte är för tidigt att avgöra.
Däremot handlade det om en nationellt spridd epidemi under åren 2001–2004 med över 600 kända fall av akut hepatit B bland missbrukare.
– Det var också då som diskussionen om att vaccinera alla intravenösa missbrukare startades. Men svårigheterna att få kontakt med missbrukare är många. Därför inleddes vaccinering på landets häkten och fängelser, säger Heléne Norder, chefsmikrobiolog på avdelningen för virologi vid SMI.
Så fort man kom i kontakt med intravenösa missbrukare erbjöds de vaccinering och även provtagning för blodsmitta. Ungefär en tredjedel av de tillfrågade accepterade att testa sig för olika blodsmittor som hepatit B och C samt hiv, och ännu fler tackade ja till att bli vaccinerade. Men för att få ett fullgott skydd mot hepatit B måste man vaccineras vid tre tillfällen. Det bör gå cirka en månad mellan första och andra tillfället och sex månader mellan det andra och tredje tillfället.
Statistik från 2008 visar att av de missbrukare som kom i kontakt med kriminalvården och erbjöds vaccinering tackade 1 218 ja till en första spruta. 1 047 fick även en andra spruta och 701 fick den tredje sprutan. Men även om man inte lyckas ge vaccin vid tre tillfällen så är en dos vaccin i alla fall bättre än ingen alls, menar Heléne Norder.
– Inom kriminalvården gör man i dag ett bra arbete för att få så många som möjligt att acceptera att bli vaccinerade. Men man skulle helst vilja att vi nådde missbrukarna tidigare. När de kommer i kontakt med kriminalvården är de ofta redan så djupt inne i missbruk och kriminalitet, och deras allmänna hälsotillstånd är inte det bästa, säger hon.
Kronisk leverinflammation
Hepatit B kan ge symtom som illamående, feber och så småningom en gulfärgad hy, det vill säga gulsot. Om man utgår från friska välmående människor som har smittats så uppvisar cirka 40 procent symtom på smitta, 60 procent uppvisar inga symtom alls.
– Hur det ser ut bland missbrukare kan man bara spekulera i, det finns inga studier som har undersökt symtombilden bland dem. Men man kan utgå från att deras motståndskraft mot infektioner är lägre än hos friska icke missbrukande personer och att det därför är fler missbrukare som uppvisar symtom, säger Heléne Norder.
I de flesta fall läker infektionen utan att den drabbade får bestående men. Cirka fem procent av dem som insjuknar utvecklar dock en kronisk leverinflammation och oftast är man då fortfarande smittsam. Är man kroniskt smittad innebär det att levern kontinuerligt producerar virus och man kan vara bärare av viruset i upp till 10–15 år. Bland missbrukare upptäcks årligen 20–30 kroniska bärare av hepatit B och det är också de som utgör smittkällan. Men det är som sagt svårt att nå alla missbrukare med erbjudande om vaccination och dessutom svårt att få dem som accepterar att bli vaccinerade att ta alla tre doserna vaccin för att uppnå ett fullgott skydd.
– Det är inte så mycket en kostnadsfråga, snarare är det svårt att nå ut med informationen, säger Heléne Norder.
Få kontaktytor
– Sedan flera år pågår vaccination mot hepatit B på missbruksmottagningar i Stockholm. Men vi når inte alla varken för provtagning eller vaccinering. Vi har därför inga säkra uppgifter på hur många intravenösa missbrukare vi har inom länet och därmed inte heller hur många som är smittade eller har varit sjuka i hepatit B, säger Ingegerd Hökeberg, Smittskydd Stockholm.
1 juli 2007–31 augusti 2008 genomfördes därför en baslinjestudie i Stockholms län för att bestämma förekomst av bland annat hepatit A, B, C-virus och hiv. Syftet med studien var bland annat att provta en rimligt stor grupp, det vill säga cirka tio procent av det uppskattade antalet injektionsnarkomaner, i den miljö där missbruket förekommer.
Enligt baslinjestudien hade hälften av de sammanlagt 720 intravenösa missbrukare som ingick i studien haft hepatit B-infektion. Och en procent av dem visade sig vara kroniska bärare av sjukdomen och därmed smittsamma. Elva procent hade blivit vaccinerade tidigare och de resterande icke smittade (38 procent) erbjöds vaccination. Förekomsten av smitta med hepatit B bland de aktiva injektionsnarkomanerna i baslinjestudien är cirka 20 gånger högre än bland vuxna svenskar i genomsnitt.
– Ett stort problem i det förebyggande arbetet är att kontaktytorna med sjukvården för många missbrukare är få, hälsa och missbruk går inte riktigt hand i hand. Sedan är det inte alla vårdcentraler och missbruksmottagningar som har erbjudit vaccination till de missbrukare man kommer i kontakt med. Men fler och fler vårdcentraler och missbruksmottagningar erbjuder både provtagning för olika blodsmittor och vaccination, säger Ingegerd Hökeberg.
Sedan kvarstår problemet att inte alla som erbjuds vaccination fullföljer och får alla tre doser och att några helt avböjer vaccinering. Enligt baslinjestudien tackade cirka fem procent av de tillfrågade (530 personer) nej till vaccinering, 44 procent påbörjade vaccinering och 32 procent blev färdigvaccinerade. Men 19 procent påbörjade aldrig vaccineringen.
– I den bästa av världar skulle vi lyckas få alla missbrukare till vårdmottagningarna för att låta testa sig för både hiv och hepatit B och C och sedan vaccinera dem. Men det är svårt, liksom att motivera dem att fullfölja vaccineringen, säger Ingegerd Hökeberg.
Regelbunden testning
Baslinjestudien som var uppsökande och bestod av mobila team som kontaktade, intervjuade och provtog missbrukarna i utomhusmiljöer där de vistas, eller på de institutioner de passerar, konstaterar följaktligen att de inte lyckades nå alla missbrukare.
Studien drar slutsatsen att regelbunden testning av injektionsnarkomaner och infektionsförebyggande information i samband med delgivning av testresultaten bör kunna ha effekt på smittspridningen, åtminstone av hiv. Men den mer mödosamma delgivningen, att över huvud taget nå missbrukarna, är i detta avseende minst lika viktig som provtagningen.
Text: Mette Hultgren
Uppdaterad 2010-04-14 11:11
Fakta Hepatit B
Hepatit B smittar sexuellt och via blodkontakt. I de flesta fall läker infektionen utan bestående men. Ett fåtal fall av de vuxna som smittas utvecklar dock en kronisk leverinflammation. Grav leverinflammation och skrumplever kan även leda till levercancer. Det finns effektiva vacciner mot hepatit B som ger 90–100 procents skydd om de ges rätt med tre doser.
Fakta Baslinjestudien
Baslinjestudien omfattade 1 145 personer som 1 juli 2007–31 augusti 2008 testades för de blodburna infektionerna hiv, hepatit B och hepatit C. I stort sett samtliga deltog i en intervjuundersökning om sina narkotika- och sexual-vanor.
Av studiens 1 145 deltagare uppgav 720 personer att de hade injicerat narkotika minst en gång de senaste 12 månaderna. Studien genomfördes i samarbete mellan Karolinska Institutet, Institutionen för medicin och Maria Beroendecentrum AB, Smittskyddsenheten, Infektionsklinikerna vid Karolinska Universitetssjukhuset, Socialmedicinska häktesprojektet, Beroendecentrum Stockholm och Akutkliniken Södersjukhuset i samverkan med Socialtjänsten Stockholms Stad.
