Dags att ta reda på mer om våra skadedjur
I Sverige förekommer allt fler fall av skadedjur som till exempel vägglus. Efter många år i glömska verkar de nu krypa tillbaka in i våra hem. Kanske ska vi fördjupa våra kunskaper och ta reda på vad detta kan betyda för människor?
Vägglusen är en så kallad ektoparasit och kan hittas på både djur och människa. Andra ektoparasiter är huvudlöss, kroppslöss, loppor och vägglöss. Flera av dessa för människan besvärliga insekter har, efter att under lång tid ha varit nästan utrotade i Sverige, nu återhämtat sig och flera arter ökar i förekomst varje år.
Ökningen kan bero på flera olika fenomen, till exempel på naturliga cykler i naturen, att de bekämpningsmedel vi använder i dag inte är lika effektiva som de som användes förr i tiden eller att vi tyvärr har förlorat kunskapen om hur skadedjuren ska bekämpas. Svaret kan vara en kombination av allt detta liksom det kan finnas anledningar som vi i dag inte känner till.
Att dessa skadedjur har varit relativt sällsynta i Sverige har troligen bidragit till att forskning om hur de lever, utvecklas och samspelar med människan varit sparsam. Detta gäller även forskning om ektoparasiter kan vara bärare av bakterier eller virus. Det finns misstankar om att vägglöss kan sprida Hepatit B virus och i Sydamerika även parasiten Trypanosoma cruzi som ger Chagas sjukdom. Det är klarlagt att både viruset och parasiten kan leva i vägglöss, det är dock inte bevisat att vägglusen fungerar som vektor i naturen.
I dag när flera av ektoparasiterna ökar i antal och kontakterna mellan dem och människor blir vanligare, bör man kanske omvärdera forskningsbehovet. Ett sätt att öka kunskapen skulle vara ett center för skadedjursforskning liknande skadedjurslaboratorierna i Norge och Danmark.
Vägglusen (Cimex lectulrius) följer mönstret för ektoparasiter. Efter att ha varit i princip utrotningshotad mellan 1950 och 1990-talet, blir den allt vanligare globalt och förkommer i dag i rikliga mängder. Med all sannolikhet har djuret kommit till oss från fladdermöss under den tiden människan levde i grottor. Lössen följde sedan med till våra hus där de lever i skrymslen och gömmor, exempelvis bakom tapeter och i golv. Under 1930- och 1940-talen utvecklades flera syntetiska insektsgifter som effektivt bekämpade djuret i framför allt industriländer. Sedan millennieskiftet har det dock kommit flera rapporter från bland annat Australien, Nordamerika och Europa om ökade mängder vägglöss i bostäder.
Fakta: Vägglusen kan vara utan blod i två år
Vägglöss är 6–7 mm långa, ovala och platta och bruna till rödbruna. De kan utsöndra en doft som är ganska söt och de lever på mänskligt blod. De kan leva mellan 7 och upp till 45 grader men deras favorittemperatur är runt 30 grader, då förökar de sig snabbast. Äggen kläcks efter 6–10 dagar, varje nymfstadium tar 6–8 veckor och de måste ha ett blodmål vid varje stadium för att gå vidare. De lever enbart på blod och de vuxna kan svälta i upp till två år.
De äter helst nattetid när människan sover. De kommer då fram från sina gömställen och biter ofta flera gånger per djur för att tillgodose sin hunger. De kan även äta dagtid. Honan lägger sedan sina vitaktiga cirka en millimeter långa ägg i de gömslen där de bor.
Om tillfälle ges äter vägglöss normalt 3–5 gånger per dag. Betten kan ge en allergisk reaktion av varierande storlek.
För att avliva vägglöss använde man förr i tiden gasningar med cyanväte. I dag använder företag som Anticimex så kallade pyretroider, som kan vara i flytande eller pulverform, för att bekämpa vägglöss. Medlet lägg ut och vägglössen ska sedan röra sig och få medlet på sig. Pyretroider är syntetiskt framställda insekticider som används mycket inom till exempel jordbruk, mot förrådsskadeinsekter, för kontroll av parasiter på boskap och kontroll av malaria. Den första pyretroiden framställdes på 1940-talet. Senare års pyretroider är bredverkande och används oftast i låg dos. De är mycket giftiga för bin och andra pollinerande insekter samt för vattenlevande organismer som fisk och kräftdjur, men är mildare mot miljön än vissa äldre insekticider såsom DDT.
En alternativ metod är att värmebehandla, vägglöss är känsliga för värme och dör vid 45 grader Celsius. Ytterligare metoder kan inbegripa dammsugning av de platser där vägglöss konstateras och ångtvätt.
Vissa ektoparasitarter är värdspecifika, andra kan byta värd och vara zoonotiska, det vill säga sprida sig från djur till människa. De vanligaste ektoparasiterna i Sverige finns inom stammen leddjur och understammen sexfotingar. Bland sexfotingarna finns den i dag största klassen av djur över huvud taget, insekter.
