Skabb – ett spindeldjur som gräver tunnlar

Det finns olika arter av skabb och flera av dem kan hittas på människa, men bara en, Sarcoptes scabiei, kan fortplanta sig i människokroppen. En immunnedsatt skabbpatient kan ha tusentals skabbdjur, hela eller delar av kroppen kan vara täckta av det lilla spindeldjuret.

I Sverige finns skabbdjuren oftast på våra djur och det är allmän känt att den svenska rävstammen har varit nära utrotning på grund av räv-skabb. Skabb kan dock även finnas på djur som vi umgås närmare med, till exempel katter och hundar. Skabbdjuret kan alltså leva på olika värdar (både djur och människa) och orsaka klåda och hudutslag på människor även om det bara fortplantar sig i ett djur. Friska vuxna människor med skabb har få skabbdjur som huvudsakligen hittas på hudområden med tjockt hornlager, som händer och fötter. Gångar kan också ses runt armbågar, runt naveln, på brösten och könsorganen.
Övriga hudförändringar liksom klådan beror på överkänslighetsreaktion på skabbdjuret. Huvudet drabbas inte hos friska vuxna, medan spädbarn, gamla och immunnedsatta kan ha skabbgångar även där.

Livscykel

Skabbdjuret är ett runt litet kvalster (spindeldjur), cirka en halv millimeter i diameter och med korta ben. Honan befruktas i en ficka i huden, gräver därifrån gångar i hornlagret, vårt yttersta hudlager, och lägger sina 10–25 ägg. Hanen dör efter befruktningen.
Äggen kläcks efter cirka 3–4 dygn och de små nykläckta skabbdjuren lämnar skabbgången och växer till sig på vår hud under 2–2,5 veckor. De nu vuxna djuren gräver nya gångar, parar sig och sluter cirkeln.
Hos människor är symtomen klåda – men först efter 6–8 veckor – i första hand orsakad av de molekyler som djuren utsöndrar under sina grävningar. Gångarna är ofta centimeterlånga, främst vid fingrar och tår men kan hittas över hela kroppen. Sekundärt till klådan, som omfattar hela hudkostymen frånsett huvudet, ses framför allt rivmärken och eksem.
Spridning sker genom lite längre närkontakt – sängvärmen gynnar. Sensibilisering, det vill säga tiden till det att klådan debuterar, tar 2–10 veckor och under denna tid finns det risk för smittspridning.

Behandling

Efter att diagnosen säkerställts genom att levande skabbdjur identifierats på indexpatienten ska patienten och alla nära kontakter behandlas samtidigt. I Sverige sker behandling i första hand med benzylbensoat (Tenutex) som smörjs in över hela kroppen, utom huvudet. Vad gäller spädbarn och gamla med norsk skabb behandlas även huvudet.
Ett andrahandsval är Permetrin (Nix kräm, nu licenspreparat). Rekommendation om upprepad behandling eller ej och när den eventuella andra behandlingen ska ske skiljer sig mellan de olika hudklinikerna. Vid terapisvikt, vid utbredda förändringar och vid b-ristande compliance är systembehandling med Ivermectin ett behandlingsalternativ. I Sverige finns inga ytterligare effektiva preparat.

Komplikationer

Komplikationer ses främst i den del av världen där fler immunförsvagade patienter finns, till exempel aidspatienter som får skabb. Här kan hundratusentals skabbdjur infektera människan samtidigt.
Även i Sverige förekommer fler fall av skabb som ger en allvarlig sjukdom och som tyvärr inte alltid går att behandla i tid. Dessa fall medför dessutom en betydligt större risk för andra människor att bli smittade.

Text: Johan Lindh och Lill-Marie A Persson

Uppdaterad 2009-09-23 09:13