Leishmaniasis – försummad sjukdom på frammarsch
350 miljoner människor i 88 länder riskerar att drabbas av leishmaniasis. Varje år insjuknar omkring två miljoner i infektionen och 70 000 avlider, främst utsatta människor i utvecklingsländer. Sjukdomen riskerar dessutom att spridas till nya områden genom folkomflyttningar och klimatförändringar.
Leishmania-amastigoter i makrofag - utstryk från sårkanten hos patient med hudleishmaniasis. Leishmaniasis orsakas av en heterogen grupp av vektoröverförda parasiter tillhörande subtyperna Leishmania och Vianna, som ger upphov till en stor variation av sjukdomssymtom hos däggdjur – inklusive människor. Ett tjugotal olika Leishmaniaarter kan orsaka infektion hos människan. Dessa infektioner har påträffats hos resenärer som återvänt till Sverige men har varit mycket ovanliga. Globalt är dock leishmaniasis en vanlig infektion.
WHO beräknar att 350 miljoner människor i 88 länder befinner sig i riskområden för leishmaniasis. Sjukdomen har uppdelats i två huvudgrupper: visceral leishmaniasis (VL, även kallad kala-azar) som orsakar feber och påverkan på inre organ (mjälte, lever, benmärg) med hög dödlighet som följd om adekvat behandling inte ges, samt kutan leishmaniasis (CL/MCL) där infektionen är lokaliserad i huden och i vissa fall slemhinnorna. Båda dessa grupper innefattar varianter som är zoonoser eller enbart orsakar infektion hos människa.
Det har uppskattats att 1,5–2 miljoner människor insjuknar årligen i leishmaniasis och att cirka 70 000 avlider av infektionen. Det finns starka skäl att tro att detta är minimisiffror på grund av en betydande underrapportering.
Bärare av sjukdomen (vektor) är sandmygga (engelskans sand-fly), en två–tre millimeter knottliknande och nattbitande insekt där släktena Phlebotomus (som lever i Afrika, Asien och Europa) och Lutzomyia (Syd- och Mellanamerika) överför Leishmaniaparasiterna. De infektionssjukdomar som orsakas av dessa parasiter tillhör i hög grad ”fattigdomens patologi” eftersom de drabbade oftast lever under bristfälliga omständigheter i låginkomstländer.
Leishmaniasis ett ökande hot
Leishmaniasis har under många år varit en försummad infektionssjukdom och först under de senaste tio åren har den kommit att uppmärksammats i vårt land främst av tre skäl: (1) ökad invandring från endemiska områden med leishmaniasis, (2) ökad biståndsverksamhet i dessa områden och militära insatser i Afghanistan, Darfur och andra områden där infektionen förekommer, samt (3) att antalet resenärer till leishmaniasisendemiska områden i Latin- och Mellanamerika har ökat.
Epidemiologiska studier talar för att leishmaniasis är ett ökande hot, främst på grund av ökad migration, urbanisering, skogsskövling, ökat antal personer med cellmedierad immunbrist som hivinfektion och undernäring vilket är en viktig orsak till att kliniska symtom av infektionen utvecklas – hiv och undernäring ger upphov till T-cellsdefekter som är den viktigaste immunologiska mekanismen för att läka en infektion.
Dessutom orsakar klimatförändringen att sjukdomsspridande vektorer uppträder i helt nya geografiska områden. Visceral leishmaniasis hos hivpositiva har under senare år uppmärksammats hos intravenösa missbrukare i södra Europa där den zoonotiska formen av visceral leishmaniasis inte är ovanlig. Olika manifestationer av leishmaniasis kan ses på olika geografiska lokaler beroende på förekomst av vektorer och undergrupper av parasiter.
Anmärkningsvärt nog används fortfarande i den vetenskapliga litteraturen de gamla koloniala termerna ”New world” som avser Syd- och Mellanamerika, och ”Old world” som innefattar Afrika, Asien och Europa för att beskriva geografisk förekomst av infektionen.
