Sjukdomsinformation om smittkoppor

Annan benämning: variola

Sjukdomen smittkoppor finns beskriven som ett människans gissel sedan årtusenden tillbaka. Fram till för cirka 1000 år sedan fanns sjukdomen framför allt i Ostasien. Därefter fick den fotfäste även i Europa, och smittkopporna blev under de kommande århundradena en fruktad ingrediens i människans vardag.

Den drabbade framför allt barnen, och ett talesätt var: "Ett barn kan inte räknas till familjen förrän det med livet i bibehåll genomgått kopporna". För Europas vidkommande verkar 1700-talet varit smittkoppornas århundrade framför andra, och man har beräknat att cirka 60 miljoner människor dog av sjukdomen, varav 90 procent barn.

År 1980 förklarade världshälsoorganisationen (WHO) världen vara fri från smittkoppor och avslutade därmed ett framgångsrikt, drygt tioårigt utrotningsprojekt. Detta byggde på att man i de länder där sjukdomen fanns, aktivt sökte upp alla misstänkta smittkoppsfall och i så stor utsträckning som möjligt vaccinerade befolkningen kring de funna fallen. Det sista land som förklarades fritt från sjukdomen var Somalia.

Orsakande mikroorganism, smittvägar och smittspridning

Smittkoppor orsakades av variolavirus, ett s.k. poxvirus. Smittkoppor var en mycket smittsam sjukdom. Den spreds framför allt som droppsmitta men kunde också spridas luftburet (bl.a. via ventilationssystem). Smittkoppor har t.ex. kunnat spridas mellan olika sjukhusavdelningar som t.o.m. legat på skilda våningsplan.

Inkubationstiden var i regel omkring 12 dygn (8–20 dygn).

Symtom, komplikationer, behandling och diagnostik

Sjukdomen är känd för sina karakteristiska hudutslag, ofta över hela kroppen, men smittkoppsviruset kunde engagera i stort sett alla organsystem, inte minst luftvägarna. De sjuka blev oftast svårt påverkade, och dödligheten har angivits till cirka 20 procent, men kunde vid vissa epidemier vara betydligt högre men ibland också lägre.

Allmänt förebyggande åtgärder

Redan på 1100-talet utfördes i Kina s.k. variolisation, d.v.s. man ympade var från smittkoppspatienter i huden på människor som ännu ej haft smittkoppor. Metoden hade en påtaglig skyddseffekt, och trots att man på detta sätt aktivt överförde oförsvagat virus, och fick en dödlighet efter vaccinationen på någon till några procent, ansågs detta acceptabelt när man jämförde med den naturliga sjukdomen (som man smittades med via luftvägarna).

Metoden spreds inom Orienten och nådde sedermera, via de muslimska, länderna Europa. I mitten av 1700-talet infördes den i England, där man först "koppade" sex dödsdömda förbrytare, som erbjöds benådning om de ställde upp på det medicinska experimentet (allt gick väl!). Också i Sverige praktiserades tekniken med viss framgång. År 1769 varioliserades sålunda barnen i den svenska kungafamiljen (bl.a. den blivande Gustav III).

Det var inte Jenner som "upptäckte" att kokopporna kunde ge ett skydd mot smittkoppor. Inom bondesamhället var det nämligen en spridd "sanning" att mjölkerskor, som smittats med "kokoppor", var skyddade mot smittkopporna. Jenners berömmelse bottnar i att han experimentellt kunde bevisa detta. I maj 1797 ympade han en pojke, James Phipps, med innehållet från kokoppor. En tid senare ympade han pojken med innehållet från smittkoppor. Ingenting negativt hände, pojken förblev frisk!

Jenner rapporterade sina iakttagelser till Royal Society of Medicine i London, som initialt ställde sig skeptiska till metoden. Den fick dock på häpnadsväckande kort tid utbredd acceptans, inte bara i England utan över hela Europa, och kallades för "vaccination" (från latinets vacca = ko) och gradvis övergav man den, trots allt, tämligen riskfyllda variolisationen.

Den första smittkoppsvaccinationen utfördes i Sverige år 1801, och 1816 blev det obligatoriskt att vaccinera alla barn mot smittkoppor. Sjukligheten i smittkoppor i landet minskade i och med detta mycket påtagligt, även om epidemiska utbrott, framför allt drabbande äldre personer, inträffade under hela 1800-talet. I konsekvens med att smittkopporna var på väg att utrotas slutade man vaccinera allmänt i Sverige år 1976, och år 1979 upphörde slutligen vaccinationen av "viss personal inom karantänsväsendet samt hälso- och sjukvården".

Åtgärder vid inträffade fall och/eller utbrott

Smittkoppor klassas enligt smittskyddslagen som en allmänfarlig- och tillika samhällsfarlig sjukdom, och inträffade fall anmäls till smittskyddsläkaren i landstinget och Smittskyddsinstitutet (SMI). Vid misstanke om samhällsfarlig sjukdom kan man vidta karantänsåtgärder (t.ex. isolera) mot friska människor som man misstänker utsatts för smittan. Smittkoppor är en smittspårningspliktig sjukdom.

Kommentarer

Man har inte sett något fall av smittkoppor sedan 1977 (i Somalia), och världen är förklarad fri från sjukdomen. Skulle dock någon, mot all förmodan, misstänka att ett nytt fall av smittkoppor uppträder, måste smittskyddsläkaren i landstinget varskos omedelbart.

• Så sent som år 1963 inträffade ett smittkoppsutbrott i Stockholm, i vilket 27 personer insjuknade och 4 personer dog. Primärfallet var här en svensk sjöman, som anlänt till Sverige med flyg från Australien via bl.a. Indonesien och Indien. Han hade varit på besök i Australien i 10 dagar och flög sedan hem, vilket tog två dygn, med ett stort antal stopp under resan. Man tror han blev smittad någon gång under flygresan. Själv var han inte särskilt sjuk, men han smittade sin mormor och hennes hemsamarit. Först i den tredje generationens fall ställdes diagnosen, och man hade sedan spridning i ytterligare fyra led. Här handlade det bl.a. om anhöriga till hemsamariten, en granne boende i samma hus som ett av fallen, medpatienter på epidemisjukhuset samt också sjukvårdspersonal. Av de fyra som dog var två ovaccinerade, och hos de övriga två fallen låg vaccinationstillfället mer än 40 år tillbaka i tiden.

Under början på 2000-talet ökade hotet om att smittkoppor skulle användas som ett terrorvapen. Utvecklingen av nya vaccin tog åter fart och många länder utökade sina förråd av vaccin. I USA inleddes också ett omfattande vaccinationsprogram av militär och sjukvårdspersonal. Många länder bland dem Sverige har utarbetat särskilda planer för hur smittkoppor skall bekämpas om den åter skulle dyka upp.