Sjukdomsinformation om scharlakansfeber

Annan benämning: scarlatina

Scharlakansfeber är en vanlig, före antibiotikaeran fruktad men numera godartad barnsjukdom.

Orsakande mikroorganism, smittvägar och smittspridning

Sjukdomen orsakas av betahemolyserande streptokocker grupp A (GAS). Bakterierna utsöndrar ett gift (exotoxin) som är av betydelse för vissa av scharlakansfeberns karakteristiska symtom och sjukdomstecken.

Smittämnet finns hos den sjuke i svalget och sprids till andra framför allt som droppsmitta men även genom direktkontakt. Smittsamheten är hög, främst mellan barn.

Inkubationstiden är två till fyra dygn.

Symtom, komplikationer, behandling och diagnostik

Scharlakansfeber debuterar med feber och tilltagande svalgsmärtor samt ofta viss allmänpåverkan, illamående och kräkningar. Efter någon dag debuterar ett upphöjt, finprickigt och "småknottrigt" utslag, främst på bålen. Man kan ofta känna knottrorna med fingertopparna, och det sägs att utslaget ofta känns mer än det syns.

Intensiteten varierar från knappt synligt till ilsket sammanflytande.
Vid typisk sjukdomsbild är svalget kraftigt rodnat och tonsillerna är svullna med beläggningar. Även tungan brukar i tidigt skede var gulvitt belagd, men den blir senare snarast röd och glatt, "smultrontunga". I gommen kan man ofta se punktformiga blödningar.

Efter genomgången scharlakansfeber är man immun mot exotoxinets effekter men inte mot streptokockerna som sådana. Man kan alltså smittas med streptokocker igen och insjukna i enbart halsfluss. Det är ovanligt att man får scharlakansfeber igen även om det kan förekomma då det även finns olika varianter av exotoxinet.

Sjukdomen behandlas vanligtvis med antibiotika, och patienterna blir i regel helt återställda inom någon vecka. Smittsamheten har i regel försvunnit efter två dygns behandling. I efterförloppet är en hudfjällning, som efter en solbränna, typisk. Diagnosen ställs vanligen lätt utifrån den kliniska bilden men kan annars bekräftas genom att bakterien odlas fram från svalget.

Allmänt förebyggande åtgärder

Symtomfria bakteriebärare är ganska vanliga och detta kan vålla problem inom t.ex. barngrupper. Ibland kan det bli nödvändigt att svalgodla och eventuellt antibiotikabehandla en hel barngrupp inkl. föräldrar, syskon och personal för att kunna bryta en infektionskedja.

Åtgärder vid inträffade fall och/eller utbrott

Sjukdomen är inte anmälningspliktig, och några särskilda smittskyddsåtgärder är inte motiverade annat än vid påtagliga utbrott och/eller återkommande streptokockinfektioner.

Kommentarer

Scharlakansfeber var tidigare en mycket fruktad sjukdom. Effekterna av bakteriegiftet kunde vara betydande, och en svalginfektion kunde spridas till omgivande vävnad och ge upphov till svårbehandlad böldbildning. Tidigare var det också ganska vanligt att patienten i efterförloppet drabbades av reumatisk feber eller njurinflammation.