Sjukdomsinformation om salmonellainfektion

Infektion med salmonellabakterier (salmonellos) är vanligt över hela världen. Sjukdomen är en zoonos, d.v.s. en sjukdom som kan överföras mellan djur och människa. I Sverige är färre än en procent av alla livsmedelsproducerande djur och livsmedel smittade med Salmonella, till skillnad från flertalet andra länder i Europa, där det är vanligt att t.ex. (rå) kyckling och ägg är förorenade med salmonella. I flertalet europeiska länder (dock ej Norge, Finland och Sverige) är Salmonella Enteritidis från ägg och kyckling ett särskilt stort problem.

I Sverige rapporteras cirka 4 000 fall per år, varav cirka 85 procent är utlandssmittade. Normalt rapporteras fyra till åtta utbrott per år. Av de utlandssmittade fallen kommer många från Medelhavsområdet, speciellt S. Enteritidis som ökat påtagligt i stora delar av Europa sedan 1985. Därefter har antalet smittade minskat något i många länder, framför allt har en förändring av fagtyperna observerats.

Orsakande mikroorganism, smittvägar och smittspridning

Sjukdomsagens är s.k. zoonotiska salmonellabakterier (ej S. Typhi och S. Paratyphi, som bara finns hos människan). Bakterierna är i stora delar av världen vanligt förekommande hos många olika djurslag, t.ex. nötkreatur, gris, hönsfågel, vilda fåglar och sällskapsdjur som hund, katt, orm och sköldpadda.

Det finns över 2 000 olika serotyper av salmonella, varav ett 20-tal är relativt vanliga i Sverige. Bakterierna kan tillväxa i flertalet livsmedel. Infektionsdosen är oftast hög, normalt krävs upp till 100 000 bakterier för att sjukdomssymtom ska uppstå, och detta förutsätter oftast att bakterien först förökas i livsmedlet.

Känsligheten kan dock variera, små barn, äldre och immunsvaga är mer mottagliga, och hos dessa är den kritiska infektionsdosen lägre. Vid vissa feta livsmedel, som t.ex. choklad och ost, tycks infektionsdosen vara lägre, så låg som några få bakterier.

Normalt varar bärarskapet fyra till sex veckor, någon procent blir bärare en längre tid (månader till år), några få i åratal. Sekundärfall är relativt ovanliga, cirka fyra procent vid utbrott.

Inkubationstiden är oftast ett till tre dygn (sex timmar till tio dygn).

Symtom, komplikationer, behandling och diagnostik

Vanligen ses ett akut insjuknande med buksmärtor, feber, diarréer och ibland kräkningar. Komplikationer från leder ses emellanåt. Normalt ges ingen antibiotikabehandling, men ibland kan vätskeersättning behövas.
Diagnos ställs vanligen genom att bakterien påvisas i odling från avföringsprov. Den kan dock ibland också påvisas från blod och/eller urin.

Allmänt förebyggande åtgärder

Inget vaccin finns mot salmonella, allmänt god hygien förebygger dock smitta. Det är viktigt att livsmedelshygieniska rutiner hålls på en hög nivå, så att en förökning av eventuella bakterier i maten inte kan ske.

Personer inom livsmedelsbranschen bör vara särskilt uppmärksamma på risken för Salmonella och på de särskilda regler som gäller för personalhygienen.

Åtgärder vid inträffade fall och/eller utbrott

Salmonellainfektion klassas enligt smittskyddslagen som en allmänfarlig sjukdom, och inträffade fall anmäls till smittskyddsläkaren i landstinget och Smittskyddsinstitutet. Salmonellainfektion är en smittspårningspliktig sjukdom. Vid misstänkt smitta från livsmedel eller vatten skall miljökontoret eller motsvarande i kommunen kontaktas.

• God personlig hygien är viktig för den smittade och för omgivningen.
  
• En smittad bör undvika att hantera oförpackade livsmedel och att laga mat åt andra personer; om detta ändå är nödvändigt måste man vara extra noga med handhygienen.
  
• Enskild toalett är bra, om sådan lätt kan ordnas, men är oftast inget krav.
  
• Isolering av den sjuke är inte nödvändig.

Om man arbetar med livsmedel och är smittad med salmonella blir man i första hand omplacerad till andra arbetsuppgifter. Om detta inte går kan man bli avstängd enligt smittskydds- eller livsmedelslagen.

Kommentarer

Salmonella var tidigare ett större problem i Sverige än vad det är nuförtiden. År 1953 förekom ett stort utbrott med 9000 fall och 90 dödsfall. Smittan, S. Typhimurium, spreds via förorenade charkvaror och kött från ett slakteri. Det har under senare år förekommit salmonellautbrott som härrört från ovanligare smittkällor som böngroddar, ölkorv, avokado, vitpeppar och ruccolasallad.

• Ett större inhemskt utbrott med S. Enteritidis inträffade 1977 då ca 3 000 skolbarn och lärare smittades med Salmonella av mat från en skolbespisning.
  
• En chokladkaka med äggkräm serverades på charterflyg från Kanarieöarna till Sverige. Kakan var smittad med S. Enteritidis. Antalet svenskar som rapporterades sjuka var cirka 500, men troligen smittades flera tusen personer.
  
• Under tre månader i början av 2002 insjuknade 88 personer, varav 2/3 kvinnor, i framför allt Stockholmsområdet i S. Saintpaul. En fall-kontrollstudie utfördes, som pekade på att alfalfagroddar var orsaken till utbrottet. Salmonella kunde dock inte isoleras från groddprover.
  
• 53 personer spridda i åtta olika län i Sverige insjuknade sommaren 2003 med S. Hadar. De hade ätit kyckling importerad från Brasilien via Danmark men tillagad i Sverige. Molekylärbiologiska analyser visade att bakteriestammarna från sjuka människor och kycklingen var identiska.
  
• Sommaren 2003 insjuknade minst 112 personer i södra Sverige i S. Typhimurium fagtyp 108 efter att ha ätit på en och samma restaurang. I stort sett samtliga hade ätit kebabkött i en eller annan form. I samma veva rapporterades 27 ytterligare fall från två andra län i landet. De hade ätit kebab på sex olika restauranger. Kebabköttet kom från samma grossist, som hade importerat fläskkarré från Danmark. Samma ovanliga salmonellatyp kunde isoleras från köttet som hos de sjuka personerna.

Under de senaste åren har smittspridning skett av en S. Typhimurium, fagtyp 104, vilken uppvisar multiresistens mot vanligt använda antibiotika. Detta är en oroande utveckling. I Sverige producerade livsmedel är i praktiken fria från Salmonella genom ett sedan många år genomfört salmonellakontrollprogram.