Sjukdomsinformation om mässling

Annan benämning: morbilli

Paramyxovirus (mässling) Foto: Kjell-Olof Hedlund Mässling är i vissa utvecklingsländer, där man ännu inte allmänt vaccinerar barnen, en vanlig och höggradigt smittsam barnsjukdom. Dödligheten är inte sällan hög, särskilt hos späda barn, till vilket bidrar ett i övrigt dåligt hälsotillstånd. Mässling förekommer nuförtiden sällan i Sverige.

Orsakande mikroorganism, smittvägar och smittspridning

Mässling orsakas av ett virus som tillhör gruppen paramyxovirus. Sjukdomen är en av de mest smittsamma sjukdomar vi känner. Smittämnet utsöndras med andningsluften, sprids via luften som droppar (aerosol) och smittar nya mottagliga individer via luftvägarnas eller ögonens slemhinnor.

Inkubationstiden är cirka tio dygn (sju till 18 dygn).

Symtom, komplikationer, behandling och diagnostik

Insjuknandet vid mässling är akut med snabbt stigande feber, ögonirritation och tilltagande luftvägssymtom i form av en besvärlig torrhosta. Efter någon dag uppträder ett storfläckigt, rött och ofta sammanflytande utslag som först brukar ses i ansiktet och som sedan sprider sig ner på bål och extremiteter. Komplikationer är ganska vanliga. Småbarn drabbas ofta av pseudokrupp. De infekterade slemhinnorna kan bli sekundärinfekterade med bakterier, och barnen kan då få t.ex. öroninflammation, bihåleinflammation eller lunginflammation, vilket ofta kräver antibiotikabehandling.

Mässlingviruset har också själv förmåga att orsaka lunginflammation.

Sjukdomen kan ibland (ungefär 1/1 000) kompliceras av en allvarlig hjärninflammation. Denna läker i regel ut, men dödsfall förekommer, och ibland ses kvarstående hjärnskada. Något specifikt läkemedel mot sjukdomen finns inte. Behandlingen blir symtomatisk, d.v.s. inriktas mot patientens specifika symtom. Sekundärinfektioner behandlas med antibiotika.

Sjukdomsbilden vid mässling är ofta typisk och klinisk diagnos lätt att ställa, men bör ändå laboratorieverifieras.

Allmänt förebyggande åtgärder

Det finns ett mycket effektivt kombinerat vaccin mot mässling, påssjuka och röda hund, och vaccinet ingår i barnvaccinationsprogrammet. Vanligt gammaglobulin innehåller skyddande antikroppar mot mässling och har använts för att skydda spädbarn som utsatts för smitta.

Åtgärder vid inträffade fall och/eller utbrott

Mässling är enligt smittskyddslagen en anmälningspliktig sjukdom, och inträffade fall anmäls till smittskyddsläkaren i landstinget och till Smittskyddsinstitutet (SMI). Mässling är en smittspårningspliktig sjukdom. Utredning bör göras och eventuellt mottagliga personer i omgivningen erbjudas vaccination. Några särskilda smittskyddsåtgärder i övrigt är ej motiverade.

Kommentarer

Sedan vaccination mot mässling av barn successivt infördes i Sverige under 1970-talet och allmänt sedan 1982 har sjukdomen här blivit en sällsynthet. Fall har dock förekommit, framför allt vid flyktingförläggningar. WHO har som ett mål att genom vaccination i samtliga länder utrota mässlingen, vilket man hoppas kunna uppnå en bit in på 2000-talet.

I Linköping insjuknade i juni 2005 under loppet av någon vecka tre vuxna kvinnor i klassisk mässling. Personerna kände inte varandra. En utredning visade att samtliga tre hade smittats av en 40-årig man som just kommit hem från Thailand, och som insjuknat i en utslagssjukdom och som också blivit inlagd på sjukhus. En av kvinnorna var släkt med mannen och hade följt med honom till sjukhuset. En kvinna hade befunnit sig i samma väntrum som mannen och mindes honom väl. Den tredje kvinnan var en sjukhusanställd. Ingen av kvinnorna hade tidigare haft sjukdomen och ingen var vaccinerad. Ett barn till en av kvinnorna och som var 17 månader gammal fick gammaglobulin och insjuknade tio dagar senare i en mycket lindrig mässling.

Under 2008 inträffade flera mässlingfall i Västra Götaland. I Göteborg respektive Skövde gav två importfall upphov till flera sekundärfall. Ett stort antal personer hann bli exponerade på en barnakutmottagning, förlossningsavdelning samt på några barnavårdscentraler - knappt 400 personer. Med ett tidigt och aktivt smittskyddsarbete kunde dock konsekvenserna begränsas.

Tre mottagliga populationer fanns representerade bland dem som insjuknade:

• mottagliga barn som inte hade hunnit få sin första MMR-dos (<18 mån)
• icke immuna personer, som varit för gamla för att bli vaccinerade då mässlingvaccinet introducerades som barnvaccin i Sverige
• en grupp personer, som av olika skäl frivilligt hade avstått från vaccination.

De flesta av dem som fick förebyggande behandling (gammaglobulin eller MMR) blev inte sjuka. Två personer utvecklade ändå sjukdomen trots gammaglobulinet men sjukdomsförloppet var milt och de behövde inte vårdas på sjukhus.
Risken att få mässling för ovaccinerade är påtaglig vid utlandsresor - även inom Europa. Storbritannien är ett land som tidigare haft god kontroll på sjukdomen, men där vaccinationsfrekvensen bland tvååriga barn nu hamnat på så låg nivå (klart under 90 procent) att Europeiska Smittskyddsinstitutet (ECDC) sedan juli 2008 valt att betrakta Storbritannien som ett endemiskt land vad gäller mässling.

Sjukvårdspersonal har känd ökad risk att i sitt arbete stöta på mässlingvirus. Om personal insjuknar kan sekundär smittspridning ske till mottagliga patienter. Personal som vårdar mycket känsliga patienter (icke-immuna barn, immunnedsatta transplanterade patienter eller patienter med maligna sjukdomar) bör vara konstaterat immuna, dvs. de ska antingen ha haft mässling eller vara vaccinerade. Immunitetsstatus bör vara klarlagt innan placering sker på sådan vårdenhet.