Sjukdomsinformation om malaria

Plasmodium-infekterade röda blodkroppar (malaria) Foto: Berit Schmidt-Aydin, Smittskyddsinstitutet Malaria är en mycket utbredd sjukdom i tropiska och subtropiska delar av världen. Sjukdomen sprids via myggor. Miljontals människor insjuknar varje år, och man räknar med att det årligen dör över en miljon barn i malaria enbart i Afrika.
I Sverige rapporteras numera omkring 100 fall av malaria årligen. Samtliga är smittade utomlands, varav de flesta i Afrika.

Vad orsakar malaria och hur sprids den?

Malaria orsakas av encelliga organismer, så kallade urdjur (protozoer), som tillhör släktet Plasmodium. Det finns flera olika arter av dessa protozoer och de som i första hand orsakar sjukdom hos människa är P. falciparum och P. vivax, men även P. ovale, P. malariae och P. knowlesi kan orsaka sjukdomen.

Malaria sprids via Anophelesmyggan, som även finns i Sverige.
P. falciparum förekommer allmänt i tropikerna. P. falciparum är orsaken till praktiskt taget alla dödsfall i malaria och den är ofta motståndskraftig mot malarialäkemedel. P. vivax, som orsakar en mildare form av malaria, tål en lägre omgivningstemperatur och utvecklas också snabbare i myggan. Därför finns risken att smittan kan överföras även i ett tempererat klimat som t.ex. Sveriges.
Förekomsten av malaria varierar stort inom tropikerna och smittrisken varierar kraftigt mellan olika områden. De flesta fallen i Sverige har smittats i Afrika och cirka 80 procent av dessa är orsakade av P. falciparum. Av de övriga fallen, som smittats i Asien eller Syd- och Mellanamerika, är P. vivax orsaken i drygt 80 procent.

Inkubationstiden är i regel två till fyra veckor men den kan i undantagsfall uppgå till flera år, eftersom vissa malariaparasiter kan ligga vilande i kroppen i åratal.

Symtom och komplikationer

Karaktäristiska symtom vid malaria är periodvis återkommande feber och frossa varannan eller var tredje dag. Andra symtom kan vara illamående, huvudvärk och muskelvärk. Vid en infektion av P. falciparum kan patienten snabbt bli medvetslös, få svåra diarréer och utveckla chock, därför är det viktigt med tidig diagnostik och behandling. Sjukdomsbilden vid infektion med övriga plasmodiearter är betydligt mildare.

Diagnostik och behandling

Det finns flera mycket effektiva läkemedel mot malaria, däribland det traditionella kininet. Diagnos ställs genom mikroskopisk fynd av malariaplasmodier i blod eller antikroppar mot malaria.

Förebyggande åtgärder

Man kan skydda sig mot malaria genom att undvika myggstick och genom att behandla förebyggande med läkemedel.

Genom att skydda sig mot myggstick minskar risken för malaria och andra insektsöverförda smittor. Ett sätt att skydda sig är att bära långärmade tröjor och långbyxor på kvällen, vilket är den tid på dygnet då myggstick är vanligast. Man bör också smörja in huden med myggmedel och sova under myggnät. Fläkt eller luftkonditionering håller i viss mån myggen borta.

När man reser till ett område med malaria är det vanligt att man ordineras läkemedel i förebyggande syfte. Det finns många olika slags förebyggande läkemedel, och vilket som ordineras beror på det aktuella malarialäget och känslighetsmönstret hos de malariastammar som är aktuella inom området. Behandlingen anpassas också till resans karaktär och längd.

Trots förebyggande behandling kan man ändå drabbas av malaria, vilket resenären bör vara informerad om. Malaria kan även spridas via blodtransfusion, så efter ett besök i tropikerna är man avstängd som blodgivare i sex månader. Personer som en gång haft malaria accepteras i regel inte som blodgivare.
Under flera år har forskningen försök få fram ett fungerande malariavaccin men problemen är stora och ett kommersiellt tillgängligt vaccin lär dröja.

Åtgärder vid inträffade fall eller utbrott

Malaria är anmälningspliktig sjukdom enligt smittskyddslagen och inträffade fall anmäls till smittskyddsläkaren i landstinget och Smittskyddsinstitutet (SMI).

Exempel på utbrott

• Malaria har funnits i Sverige men sjukdomen försvann av sig själv på 1930-talet, bland annat tack vare insatser inom jordbruket i form av utdikning av våtmarker och torrläggning av myrar, vilket minskade kläckningsmöjligheterna för malariamyggan. Troligen bidrog även bättre bostäder på landsbygden samt en förbättrad djurhållning till försvinnandet. Därtill kom bättre tillgänglighet till läkemedel, vilket minskade antalet smittade och därigenom också riskerna för smittspridning.
• Så sent som 2007 uppmärksammades en ny och femte plasmodiart som kan smitta människa – P. knowlesi. Den förekommer i Sydostasien, främst på malaysiska Borneo (Sawarak), där kanske så många som 20 procent av all malaria kan vara orsakad av denna parasit. Den förekommer även sporadiskt på malaysiska halvön samt i Thailand, Indonesien och Burma. Parasiten orsakar sjukdom främst hos macacaapor, men den kan också infektera människor, där sjukdomen kan bli livshotande.

Kuriosa

• År 323 f Kr dog Alexander den store, endast 33 år gammal, i malaria (även om också tyfoidfeber har funnits som förklaring). Han befann sig då i Babylon på hemväg från sina erövringskrig i Afrika och Asien.