Sjukdomsinformation om hepatit A

Annan benämning: epidemisk gulsot

Hepatit A orsakas av ett virus som globalt sett sprids främst via avloppsförorenat vatten. Sjukdomen drabbar i princip endast människan och förekommer allmänt i länder med dålig dricksvattenhygien, men kan även smitta från person till person eller via livsmedel. Årligen rapporteras cirka 100 fall i Sverige, varav knappt hälften har smittats i Sverige.

Vad orsakar hepatit A och hur sprids det?

Hepatit A orsakas av ett virus som tillhör familjen Picornaviridae, vilket betyder litet RNA-virus. Den kan orsaka inflammation i levern, varvid patienten kan bli gul i huden (gulsot). Hepatit A-virus överlever länge i vatten och kan anrikas i till exempel ostron och musslor. Virus kan även smitta från andra typer av livsmedel som antingen har kontaminerats från en smittad person eller bevattnats med förorenat vatten.

Hepatit A-virus utsöndras med avföringen och kan därigenom spridas via mat eller vatten som förorenats med avloppsvatten. Smittan kan spridas direkt från person till person vid mycket nära kontakt inom till exempel samma hushåll eller förskola, men smittan kan också spridas sexuellt.

Barn upp till sju års ålder blir sällan nämnvärt sjuka trots att de smittats. De kan ändå utsöndra virus och utgöra en betydande smittrisk för sin omgivning. Man är smittsam under senare delen av inkubationstiden (sju till tio dygn före sjukdomsdebuten) samt cirka en vecka efter det att symtomen uppträtt, totalt tre till fyra veckor. Sjukdomen blir aldrig kronisk.

Inkubationstiden är två till sex veckor, i medeltal fyra veckor.

Symtom och komplikationer

Hepatit A-virus orsakar en inflammation i levern. Sjukdomen karakteriseras av feber, illamående, eventuellt kräkningar och så småningom gulhet i huden. Mörk, portvinsfärgad urin och ljus, kittfärgad avföring kan förekomma. Det är inte alla som blir gula, men de flesta är besvärade av trötthet och kan ha dålig matlust under veckor till månader.

Diagnostik och behandling

Diagnosen ställs i regel kliniskt men verifieras genom att antikroppar mot virus påvisas i patientens blod. Hepatit A läker normalt utan bestående men. Dödligheten är låg, väl under en procent. Sjukdomen ger en livslång immunitet. Någon specifik behandling finns inte.

Förebyggande åtgärder

Betydelsen av en god dricksvattenhygien kan inte nog understrykas vid resor till platser med sämre hygienisk standard. Hepatit A-virus dör vid kokning. I förebyggande syfte kan man vaccinera sig eller få gammaglobulin. Vaccin rekommenderas i första hand. Efter två doser beräknas skyddseffekten till minst 20 år. Gammaglobulin ger en kortvarig skyddseffekt, som längst fyra till fem månader och används endast vid specifika utbrottssituationer.

Åtgärder vid inträffade fall eller utbrott

Hepatit A klassas enligt smittskyddslagen som en allmänfarlig sjukdom, och inträffade fall anmäls till smittskyddsläkaren i landstinget och till Smittskyddsinstitutet (SMI).

Misstänkta inhemska vatten- eller livsmedelsburna utbrott ska meddelas till miljökontoret eller motsvarande i kommunen. Hepatit A är en smittspårningspliktig sjukdom. När det uppträder inhemska fall gäller det att snarast finna och undanröja smittkällan. I samtliga fall, alltså även när en person har smittats utomlands, kan åtgärder behöva vidtas för att förhindra fortsatt smittspridning.

God handhygienen, inte minst vid toalettbesök samt vid all mathantering, är viktigt när det gäller att komma till rätta med fortsatt smittspridning.

Exempel på utbrott

• Vid jultid 1955 insjuknade flera hundra personer i Sverige i hepatit A. Många av dessa var höga tjänstemän inom det svenska näringslivet. Den epidemiologiska utredningen visade att dessa personer hade ätit ostron, vilka "sumpats" på Västkusten i närheten av en kloakmynning.
• 1995 drabbades ett drygt hundratal intravenösa missbrukare i Malmöregionen av hepatit A. Epidemin spred sig sedan över Göteborg, och 1997 var Stockholm epidemicentrum med 176 fall. Smittat amfetamin misstänktes vara smittkällan i missbrukarleden, men smitta från person till person tycks också ha förekommit.
• 1998 inträffade ett stort utbrott av hepatit A i Norrköping. Smittspridningen utgick från en utlandssmitta varifrån några småbarn spred smittan vidare till tre olika förskolor. Via andra barn på förskolorna spreds smittan vidare till 7 föräldrar som insjuknade i klassisk hepatit A. Totalt blev minst 24 småbarn smittade och ungefär hälften av dessa hade lätta sjukdomssymtom. För att begränsa epidemins utbredning gavs totalt cirka 1 500 doser gammaglobulin.
• Under sommaren 2004 rapporterades ett stort internationellt utbrott av hepatit A med ursprung från Hurghada, Egypten. Totalt rapporterades 266 fall, varav 10 personer var svenskar. En utredning av vaccinationstäckningen gjordes bland de svenska Hurghada-resenärerna. Av 112 intervjuade var 38 ovaccinerade. Av dessa insjuknade 10 (26 procent). Av de vaccinerade insjuknade inte någon. Flertalet av de insjuknade var tyska turister. De tyska rekommendationerna var då att bodde man på ett bra hotell i Egypten behövdes ingen vaccination mot hepatit A.
• Under första halvåret 2009 pågick ett utbrott med en viss genotyp av hepatit A i Sverige, framför allt i Stockholmsområdet. Utbrottet började under december 2008 och omfattade totalt 31 fall varav 21 var inhemskt smittade. Orsaken till utbrottet förblev okänd. Typningsresultaten visade att samma genotyp förekom i utbrott även i Frankrike och Spanien under 2009. I dessa länder spreds sjukdomen till skillnad från i Sverige i till att börja med gruppen MSM (män som har sex med män). Av de 31 svenska fallen smittades 7 i Spanien och Frankrike. 3 personer smittades sexuellt.