logo

Examensarbete 2012

Bakgrund

Persisk traditionell musik är omkring 2000 år gammal och har influerat många andra musikkulturer både i västvärlden och i öst. På senare tid har även Iran influerats av andra traditioner, bland annat har notskrift införts. Då musiken tidigare bestått av en viss repertoar, förmedlats från mästare till lärling, och undervisats på gehör snarare än från noter är det intressant att ta reda på vilka metoder och stoff som används i Sverige. Till undersökningen har olika lärteorier lagt till grund, bland annat Säljös sociokulturella perspektiv om medierande redskap.

Syfte

Syftet är att ta reda på genom vilka kontexter undervisningen sker och hur pedagogerna uppfattar lärarrollen och den persiska traditionella repertoaren. Studiens forskningsfrågor kretsar också kring vilka metoder som används i undervisningen och dess följder, samt till vilken grad undervisningen liknar den i Iran.

Metod

Den för uppsatsen valda metoden är kvalitativa intervjuer med tre pedagoger som undervisar eller har undervisat i persisk musik i Sverige.

Slutsats

Resultat som kommit fram ur intervjuerna var bland annat att undervisningen liknar den i Iran på vissa punkter; gehörsbaserade metoder, traditionell persisk repertoar, långa undervisningspass och fokus på konstnärligt uttryck snarare än exakthet. Men i mötet med “väst” har också endel notläsning använts och undervisats. Repertoaren har i Sverige även utökats med olika slags folkmusik och även klassiska stycken. Om framtiden för persisk musikundervisning i Sverige tänkte pedagogerna att kulturskolan inte skulle erbjuda mer utrymme, men att det skulle fortsätta finnas i studiecirklar och inom familjer. Det fanns även tankar om att den unga generationen iranier som växt upp i Sverige skulle vara mer målinriktade och intresserade av att lära sig om sin egen kultur, samt att YouTube och andra internetbaserade verktyg skulle göra det möjligt att ett större antal elever skulle kunna lära sig persisk musik.

Handledare: Annika Falthin

Ladda hem som pdf

Bakgrund

Sedan den 1 juli 2011 finns det endast ett lärosäte i Sverige som specifikt riktar sin utbildning mot musik- och kulturskolorna och en profession som instrumentalpedagog, nämligen SMI. Därav är det av vikt att SMI:s utbildningar kan svara mot de krav som ställs på blivande lärare avsedda för nämnd frivillig verksamhet och andra frivilliga och icke statliga musikskoleformer. Tidigare forskning visar att undervisningstraditionerna har ändrats och att det är vanligt förekommande att eleven eller studenten styr över lektionsinnehållet, vilket historiskt sett är något som har varit läraren förbehållet. Högskoleverket har gjort ett antal granskningar av både SMI och landets musikhögskolor. Gemensamt för dessa granskningar är att de inte har avsett att granska ett specifikt utbildningsprogram.

Denna studie avsåg undersöka slagverkspedagogutbildningen, vilket grundar sig på författarens egenintresse och personliga anknytning till slagverkspedagogik, dels som student på nämnd utbildning på SMI, dels som verksam slagverkslärare.

Syfte

Syftet med uppsatsen var att ta reda på SMI:s slagverksutbildnings relevans för yrkesutövandet som slagverkspedagog och uppsatsens frågeställning sammanfattades genom följande två frågor: Hur uppfattar före detta studenter, SMI:s rektor samt lärare knutna till slagverksutbildningen densamme, samt hur förhåller sig slagverkspedagogernas yrkesutövande gentemot genomförd utbildning?

Metod

Metoderna som användes var postenkät, som föregicks av fokusgrupp och pilotenkät, samt kvalitativa intervjuer. Postenkäten skickades ut till före detta slagverksstudenter vid SMI, som avslutat sina studier år 1995 eller senare och som vid utskicket av enkäten var verksamma som slagverkspedagoger. Kvalitativa intervjuer genomfördes med SMI:s rektor, profilansvarig lärare för slagverkspedagogutbildningen samt ansvarig lärare för trumsetsundervisning.

Slutsats

I sammanfattande ordalag är slagverksutbildningen på SMI att benämna som bra. Framför allt har lärarnas kompetens och engagemang lyfts fram och utbildningens upplägg i stort, där eget arbete vid sidan av studierna är inkluderat. Den tydligaste kritik som framkom var trumsetskursen storlek och i viss mån dess upplägg. Utöver detta nämns brist på struktur i de slagverksrelaterade kurserna samt att metodiken inte upplevs som heltäckande på alla undervisningsnivåer.

Handledare: Annika Falthin

Ladda hem som pdf

Bakgrund
En intensiv debatt pågår om den svenska skolan. Genom politiska beslut har stora förändringar som kommunalisering, friskolereform och ett nytt

betygssystem genomförts. I det dagliga skolarbetet får lärare och elever uppleva hur besluten högst upp får konsekvenser längst ner.

Syfte

Syftet med uppsatsen är att undersöka tre musiklärares dagliga arbete i den svenska grundskolan utifrån två frågeställningar: Hur ser de praktiska förutsättningarna ut för lärarnas undervisning?

Vilka metoder använder lärarna för att skapa arbetsro i klassrummet?

Metod

Undersökningen har gjorts i två steg, först med observationer och sedan med intervjuer. Varje lärare har observerats vid två olika lektionstillfällen och därefter har observatören träffat lärarna var för sig för och gjort en längre intervju med dem. Slutligen har materialet från observationer och intervjuer ställts samman till ett resultat som, utifrån syfte och frågeställningar, presenteras i denna uppsats.

Slutsats

För musikundervisningen i den svenska grundskolan gäller följande: Med stora grupper blir det stora problem. Det är dags att en gång för alla inse detta enkla men svåra faktum och rätta politik och praktik efter det.

Handledare: Maria Calissendorff

Ladda hem som pdf

Bakgrund

Att vara förkunnare är en central uppgift för präster och pastorer. Det är inte bara viktigt vad som sägs, utan också hur det framförs. Prästen läser också texter, förrättar vigslar, dop och begravningar och samtalar med människor. Rösten är ett av uttrycksmedlen för att kommunikationen ska fungera. Präster har ett röstyrke, vilket betyder att verksamheten är beroende av att rösten fungerar. Därför är det angeläget för dem som talar mycket i sin yrkesutövning, att ha kunskap om rösten. En prästs röstanvändning har påverkats av en rad faktorer genom historien. Det är bl.a hur många som lyssnar, vilken typ av rum man befinner sig i och vad det förväntas att prästen ska säga. Forskning visar att präster hör till de yrkesgrupper som har mest problem med rösten.

Syfte

Syftet med denna uppsats var att undersöka prästers medvetenhet och inställning till röst och kommunikation, samt att ta reda på vilken utbildning prästerna fått i dessa ämnen. I studien undersöktes även hur ideal och förebilder samt traditioner har påverkat och påverkar prästers sätt att tala.

Metod

I studien kartlades utbildningen i röst och kommunikation för präster inom Svenska kyrkan. Äldre inspelade radiogudstjänster analyserades för att få ett jämförande material. Kvalitativa intervjuer genomfördes med ett antal präster inom Svenska kyrkan. Utöver detta gjordes observationer av samtliga intervjuade när de höll en gudstjänst.

Slutsats

Undersökningen visade att undervisningen i röst och tal inte är tillräcklig, med tanke på den röstbelastning prästerna har i sin yrkesutövning och de röstproblem som uppstår. Röstidealet i gudstjänsten har också förändrats, delvis p.g.a medias påverkan och teknikens intåg i kyrkorummet men också genom bl.a samhällsutvecklingen.

Handledare: Owe Ander, Margareta Thalén

Ladda hem som pdf

Bakgrund

Att läsa och höra text. ”Det muntliga uttrycket kan existera, och har nästan alltid existerat, utan någon skrift alls, men skriften kan aldrig existera utan det talade ordet”(Walter J. Ong)

En god historia har i alla tider uppskattats av människan. Vi har berättat historier för varandra vid lägerelden, i de fina salongerna, på torg och på många andra platser. Ännu i våra dagar tycker vi om att få en god historia berättad för oss. Ljudboken har de senaste åren blivit mycket populär, kanske för att den ger oss möjlighet att få till oss en berättelse trots tidsbrist och stress. När jag startar en ljudbok vet jag inom någon minut om jag kommer att lyssna färdigt. Allt hänger på om jag kan acceptera att lyssna till den aktuella inläsaren i ca.10 timmar. Det har egentligen ingenting att göra med bokens konstnärliga kvalitet eller innehåll. Som läsare kan jag gå miste om en läsupplevelse. Vi lever i ett nytt skede i historien. Skriftspråket får en allt större betydelse för vårt sätt att interagera i samhället. Det talade språket får inte samma uppmärksamhet när det gäller värdering, medvetandegörande och reflexion. Och om det blir föremål för reflexion så blir det nästan alltid på skriftspråkets villkor.

Rösten är lika unikt personlig som ett fingeravtryck. Röstkvalitet är ett samlingsbegrepp för alla de röstegenskaper som finns förutom tonhöjd och röststyrka. En del skådespelare använder ofta rösten som uttryck, låter rollkaraktären tala med en röst som förstärker karaktären. Vid inläsningar av ljudböcker växlar inläsaren ofta mellan olika dialekter och brytningar. Detta kräver att man har en mycket god röstkondition eftersom man använder rösten på ett ”felaktigt” sätt. Att andas med karaktärerna i boken påverkar slutresultatet. En och samma mening kan uttalas på en mängd olika sätt och avslöja vilken sinnesstämning uppläsaren har.

Syfte

Syftet med denna uppsats är att undersöka röstkvalitetens och textgestaltningens betydelse i ljudboken och hur kriterierna för val av inläsare ser ut.

Metod

I denna uppsats har den kvalitativa intervjun använts som metod. Undersökningen är baserad på ett antal intervjuer med producenter och inläsare. Intervjufrågorna har anpassats så att varje intervjuad person fått möjlighet ge sin syn på de olika begreppen. Intervjuerna har spelats in, transkriberats, analyserats och redigerats.

En kartläggning av ljudboken har genomförts där bland annat historik, aktörer på marknaden och ekonomiska förutsättningar för utgivning av en ljudbok presenteras.

Slutsats

Att röstkvalitet och textgestaltning är viktigt för ljudboken är ett tydligt resultat i intervjuundersökningen. Att beskriva vad som är röstkvalitet har däremot inte varit helt lätt för respondenterna. Inom textgestaltning finner vi olika begrepp som till exempel prosodiska element, som är en god vägledning för högläsaren att på bästa sätt levandegöra texten. De prosodiska elementen ger texten ett uttryck i form av bland annat satsmelodi, tempo, pauser, kvantitet och intensitet. Inläsaren växlar ibland snabbt mellan olika dialekter och brytningar, detta kräver en mycket god röst- och talteknik. I intervjuresultatet kan man läsa att åsikterna skiljer sig något angående om det finns olika traditioner i sättet att läsa in böcker. Det verkar finnas två läger: de som inte vill ha stora dynamiska skillnader i texten och de som föredrar mycket gestaltning, men att det inte får tangera radioteater. Kriterierna för valet av inläsare verkar inte vara helt klart och formulerat för respondenterna. Respondenterna har uttryckt synpunkter som att det bör vara en ”trevlig” person som är lätt att samarbeta med. En person som är väl förberedd och som inte läser mycket fel, inte tar för mycket betalt och som passar för den aktuella bokens innehåll och stämning. Alternativt att inläsaren har ett välrenommerat namn och på detta sätt är bra ur marknadsföringssynpunkt.

Handledare: Owe Ander, Margareta Thalén

Ladda hem som pdf

Bakgrund

Att utöva sång är en aktivitet som kan bidra till ökat välbefinnande. När man sjunger sker det hormonella förändringar i kroppen. Ett exempel på en sådan hormonell förändring är frigörandet av dopamin. Dopaminet påverkar hjärnans belöningssystem och sker fysiskt i kroppen. Dopaminet påverkar även den psykiska hälsan då det hormonet påverkar hjärnans belöningssystem. Sång är även en socialiserande aktivitet som bidrar till en tryggare relation till andra människor. Flera av de hälsoeffekter som sångutövande kan bidra till påverkar de tre stadier av hälsa som WHO beskriver. Det vill säga de fysiska, psykiska och sociala välbefinnandet.

Syfte

Syftet med uppsatsen var att undersöka hur sångpedagoger ser på sånglektioner som friskvård. För att kunna se sången ur ett friskvårdsperspektiv undersökte jag vilka hälsoeffekter sångutövande kan ge, det vill säga vad som rent fysiskt, psykiskt och socialt sker med oss människor när vi sjunger. Jag ämnade även undersöka vad som krävs av en sångpedagog som arbetar med sång som friskvård.

Metod

Metoden som använts är kvalitativa djupintervjuer med fem aktiva sångpedagoger som bedriver någon form av sång som friskvård. Resultatet från intervjuerna sammanfattades sedan och jämfördes med forskning inom ämnet.

Slutsats

Slutsatsen av undersökningen var att sång kan friskvårda. Det framgick både av pedagogerna och av litteraturen att det under sångutövande frigörs hormoner och substanser i kroppen som kan påverka människan i positiv mening. Det är också bevisat att kroppens syresättning ökar. Sång kan leda till ökat självförtroende och bidrar till en bättre relation människor emellan vilket i sin tur kan ge ett välmående. Sångpedagoger behöver nödvändigtvis inte besitta specialkunskaper inom ämnet sång och hälsa men det kan ändå vara önskvärt.

Handledare: Maria Calissendorff

Ladda hem som pdf

Bakgrund

En studie av sångskolor och röstideal under 1800-talet. Hur lät Jenny Lind, Christina Nilsson och Signe Hebbe? Ända sedan jag skrev min C-uppsats i musikvetenskap, har jag varit intresserad av att fortsätta fördjupa mig ännu mer i ämnet klassisk sång, främst inom opera, under mitten av 1800-talet. Efter att, under min utbildning på SMI, ha studerat sångteknik och röstanatomi vill jag nu fördjupa mig mer i vilken sångteknik som användes under tidigare nämnda tidsperiod, inom genren Bel canto.

Under 1800-talets första hälft skedde flera stora förändringar inom operan, därför bör en ny typ av sångteknik också ha vuxit fram inom de nya sångskolor som då grundades. Bland dessa fick Garcia- och Lamperti-skolorna störst genomslag och de står också för två skilda riktningar inom sångpedagogik. I min tidigare uppsats kom jag fram till att operasångare kring 1800-talets mitt troligtvis inte lät som operasångare gör idag, därför är det också högst sannolikt att den teknik de använde, skiljer sig från den som används idag. Jag vill med den här uppsatsen försöka ringa in den sångteknik som användes inom bel canto-operan när den genren var som störst, omkring 1830-1880. Min förhoppning är att ökad förståelse för tekniken, ska öka förståelsen och intresset för genren, som idag framförs i förhållandevis liten omfattning i Sverige.

Syfte

Syftet med uppsatsen är att ta reda på vilken/vilka sångteknik/er som användes inom operagenren Bel canto under mitten av 1800-talet, med fokus på Garcia- och Lamperti-skolorna, samt hur dessa, med utgångspunkt i Wittgensteins teorier om språkspel, ska kunna läsas och förstås idag. Materialet till uppsatsen har bestått dels av källmaterial från de valda skolorna, dels vetenskaplig litteratur som behandlar sångteknik ur ett historiskt perspektiv.

Metod

Den för uppsatsen valda metoden är källkritisk analys.

Slutsats

Slutsatserna som har kommit fram i uppsatsen är att det fanns olika sångtekniska riktningar inom bel canto-operan, och att dessa på flera punkter skiljer sig från dagens klassiska sångteknik. Vidare har det visat sig att det medför språkliga problem när 1800-talstexter om sångteknik ska läsas idag, eftersom innebörden av de använda begreppen i många fall är oklar, och dessutom kan ha en annan betydelse idag.

Handledare: Annika Falthin

Ladda hem som pdf

Bakgrund

Med samhällets förändring ändras villkoren för lärandet. Eleverna formar i större utsträckning sina egna lärovägar tack vare informationstekniken. Det designteoretiska perspektivet tar upp alla arrangemang för lärande i och utanför klassrum och skola, till exempel läromedel av olika slag och särskild utrustning som ska underlätta lärandet. Youtube är en viktig resurs där många av dagens elever lär sig om gitarrspel. Eleven kan där ta del av gitarrundervisning på den tid och plats som hon eller han väljer och i stort också välja lektion efter det eleven vill lära sig. Det är viktigt att läraren har designat sin lektion så att eleven kan ta del av all viktig information som krävs för att förstå vad läraren vill uppnå med lektionen. Detta innebär att ljud och bild bör vara av god kvalité så att det är lätt att se och höra vad läraren gör samt att läraren har detaljplanerat lektionen såväl beträffande vad man spelar och säger som hur det ser ut när man spelar.

Syfte

Syftet med uppsatsen var att undersöka hur elgitarrspel på Youtube lärs ut ur ett designteoretiskt perspektiv. De övergripande frågeställningarna var, hur lärarna designar sina lektioner visuellt, auditivt och kommunikativt på Youtube, samt vilken teknisk kvalitet de utvalda lektionerna håller.

Metod

Jag har undersökt fem vanliga elgitarrlåtar som lärs ut på Youtube genom observation. Vanligtvis så sker observationer genom att observatören är deltagande och sitter med i rummet. I detta fall sitter jag och tittar vid min dator och agerar elev men deltar bara i det virtuella rummet.

Slutsats

Det är lätt att lära sig låtar via Youtube men om man vill lära sig mer om gitarrspelets grunder så saknas det mycket i de lektioner som jag undersökt. De flesta lektionerna fokuserade på var man ska trycka på gitarrhalsen för att kunna spela en låt men väldigt lite teori om varför man ska trycka på ett visst gitarrband nämns. Om eleven ska förstå hur gitarren fungerar i ett musikaliskt sammanhang så måste eleven själv kunna hitta de lektioner som tar upp helheten i musiken med harmonier, rytm och tonalitet. Den musikaliska kommunikationen uteblir som man annars kan få av att ha en lektion i samma rum som en lärare. Lektionerna blir därför mer tekniskt orienterade än musikaliskt.

Eftersom läraren på Youtube inte kan hjälpa eleven om den har missförstått instruktionerna eller gör det svårt för sig är det väldigt viktigt att läraren designar lektionen så att informationen blir tydlig och lättförstålig.

I uppsatsen har undersökts om gitarrlektioner på Youtube - hur det ser ut. En intressant fortsättning är gitarrlektioner på Youtube - så funkar det!

Handledare: Maria Calissendorff

Ladda hem som pdf

Bakgrund

Tvärflöjtister använder, vid ljudalstring på sitt instrument, samma områden i kroppen som vid tal och sång. Instrumentet måste hållas upp med armarna i en snedvriden ställning åt höger sida av kroppen.

Syfte

Syftet med uppsatsen var att undersöka om talrösten påverkas på något sätt efter ett övningspass på tvärflöjt, med avseende på röstkvalitet och röstläge, och om röstbesvär är vanliga hos tvärflöjtister.

Metod

Tvärflöjtisters röster spelades in när de läste en text, före och efter ett övningspass på tvärflöjt. Inspelningarna analyserades av fem logopeder, med avseende på röstkvalitet. Röstläget analyserades med hjälp av ljudanalysprogrammet Soundswell Voice. Enkäter skickades ut till tvärflöjtister, med frågor om röstbesvär.

Slutsats

Undersökningen visade att förändringar uppstod efter ett övningspass. Röstkvaliteten försämrades hos vissa av flöjtisterna, men förbättrades hos andra. Röstläget blev lägre för vissa och högre för andra. Enkätsvaren var för få för att en slutsats skulle kunna dras.

Handledare: Owe Ander, Margareta Thalén

Ladda hem som pdf

Sammanfattning

Man behöver två händer för att spela ett stråkinstrument, spelar det då någon roll vilken hand som för stråken och vilken hand som trycker ner strängarna? Att vi som pedagoger undervisar och kommer undervisa både höger- och vänsterhänta elever finns det ingen tvekan om. Vanliga frågor hos föräldrar till vänsterhänta barn är: ska mitt vänsterhänta barn spela fiol/cello med höger för att kunna spela orkester? Kan mitt barn bli professionell musiker och få jobb i en orkester om hon/han spelar vänsterhänt? Det är också en ekonomisk fråga att bygga om till vänsterinstrument eller köpa ett vänsterinstrument vilket ofta är lite dyrare. Att spela högerhänt är att följa den rådande normen och det finns som redogjort både ekonomiska och praktiska skäl varför det är lättare för i första hand omgivningen om alla spelar högerhänt. En försvårande omständighet för den lärare som eventuellt intresserar sig för frågan är att det finns mycket lite pedagogisk litteratur som tar upp hur vänsterhänta kan undervisas i stråkinstrument. Utifrån de diskussioner som förs på internet i forum och i sociala medier verkar frågan om hur vänsterhänta ska spela stråkinstrument vara kontroversiell både bland pedagoger och utövande. Det faktum att frågan inte utforskats tillräckligt och att det även bland musiker är en så obearbetad problematik belyser vikten av mer forskning.

Handledare: Owe Ander

Ladda hem som pdf

Sammanfattning

Syftet med denna studie var att undersöka hur föräldrar ser på sin delaktighet i sina barns pianospel och vad deras syfte med barnens musicerande är. Studiens syfte delas upp i tre frågeställningar; Vad är enligt föräldrarna syftet med att deras barn spelar piano? Hur ser föräldrarna på sin delaktighet i sina barns spel?, samt Hur ser förutsättningarna ut för att lära sig spela piano idag? Undersökningens urval bestod av sex föräldrar till barn som tar pianolektioner på Kulturskolan Södermalm i Stockholm. Inget av barnen i fråga gick på någon särskild undervisning som följde en specifik skolning så som Suzukimetoden. Som metod användes den kvalitativa forskningsintervjun med låg grad av standardiserade frågor. Studien omfattar även vetenskaplig litteratur, artiklar och internetbaserade källor. Studiens resultat visade att föräldrarna hade svårigheter att formulera ett syfte med barnets pianospel och föreföll inte ha funderat över detta tidigare. Samtliga föräldrar uttryckte att det viktigaste var att barnet upplevde pianoundervisningen som stimulerande och lustfylld. Det föreföll självklart för föräldrarna att deras barn skulle få utveckla sina intressen fritt och på egna initiativ. I analysen kopplades detta till 1800- talets borgerliga bildningsideal som i hög grad levt vidare in i dagens kollektiva uppfattning om barns fostran och utbildning. Ingen av respondenterna uppgav att de någonsin hade reflekterat över sin delaktighet i barnens pianospel. Det framkom dock att föräldrarna var delaktiga i högre grad än vad de verkade vara medvetna om. Föräldrarna såg sig själva i första hand som stöttande och uppmuntrande i sina barns pianospel och menade att det främst var på detta sätt deras delaktighet tog sig uttryck. Samtliga respondenter gav också uttryck för att de kände sig musikaliskt eller pedagogiskt otillräckliga gällande att hjälpa barnet om det fick problem med pianoläxan. Ingen av föräldrarna redovisade en god uppfattning om lärarens övningsinstruktioner till eleven. I stället uttrycktes ett stort förtroende gentemot lärarens förmåga att förmedla dessa till eleven utan förälderns inblandning.

Handledare: Owe Ander

Ladda hem som pdf

Sammanfattning

”En skala går att leka” – en studie om hur musikpedagoger ser på sambandet mellan lek och musik samt hur de för in lek i sin verksamhet.

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur musikpedagoger ser på sambandet mellan lek och musik, kopplingen mellan lek och lärande i musik samt hur de för in lek i sin verksamhet. Vägledande forskningsfrågor har varit: hur uttrycker musikpedagogerna sina upplevelser och erfarenheter av kopplingen mellan lek och musik? Hur inkorporerar musikpedagogerna leken i sin verksamhet? Vilken betydelse tillskriver de leken som pedagogiskt verktyg? Vilka effekter genererar leken i musikpedagogernas verksamhet?

Studien rör sig tvärvetenskapligt då den behandlar områden såsom lek, kreativt skapande, lärande och musikpedagogik. Undersökningen vilar på Knutsdotter Olofssons teori om lek och vidare utgör Sundins tankegångar om en ny musikpedagogik, där barnet får stå i centrum en av utgångspunkterna för undersökningens innehåll. Studiens empiriska material består av intervjusamtal, vilka genomförts med fem musikpedagoger som verkar inom skilda sammanhang riktade mot barn och ungdomar.

Resultaten belyser hur pedagogerna ser på barns musikaliska lärande och gemensamt för pedagogerna är att de betraktar aktiviteterna leka och spela, i mötet med barnen, som synonyma och inte som två skilda saker. Pedagogerna ger vidare uttryck för att själva delta i leken/spelet med barnen snarare än ställa sig bredvid och observera.

Metoderna pedagogerna uttrycker att de använder sig av består bland annat av organiserade lekar med pedagogiska syften, som exempelvis dramalekar. Andra metoder har karaktär av transformering, där en pedagog använder sig av dockor, en annan bygger upp en sagovärld med hjälp av scenografi och karaktärer. Strävan att få in improvisation, fri tolkning och eget komponerande under lektionen, där barnet ges direkt möjlighet till eget skapande uttrycks som viktigt. Vidare betonas samspelet, där lärare och elev spelar ihop eller flera elever spelar ihop. Gemensamt för pedagogerna är att de söker använda metoder som ger upphov till en musikundervisning fri från prestationskrav. Merparten av pedagogerna anordnar konserter med barnen, men ingen tillämpar tävling då de för in lek i musikpedagogiska sammanhang. Pedagogerna tillskriver vidare leken en interaktiv betydelse i de musikpedagogiska sammanhangen. Här ger pedagogerna uttryck för att bejaka barnens kreativa processer genom att tillämpa ett gemensamt turtagande i mötet med barnen.

Nyckelord: lek, musik, barn, musikpedagogik, kreativt skapande.

Handledare: Annika Falthin

Ladda hem som pdf

Sammanfattning

Uppsatsen är en receptionshistorisk studie av Satie genom svenska aktörer och arenor 1890- 1980. Studiens syfte var att undersöka Satiereceptionen i Sverige med fokus på mottagandet av Saties musik, dess betydelse för stilriktningar i musikutvecklingen, samt dess påverkan på musik av svenska tonsättare. Undersökningen bedrevs genom receptionsforskning där ett brett källmaterial granskades. För eftersökning av påverkan från Satie i musik av svenska tonsättare användes stilkomparation. Studien klarlägger att från slutet av 1920-talet fram till slutet av 60-talet överväger de mer oförstående och avståndstagande framställningarna av Satie och hans konst. Perioden från början av 1970-talet intill 1980 präglas av en större förståelse och ett mer genuint intresse för Satie och hans musik. Studien visar att 1970-talet markerar startpunkt till Saties bredare genomslag i Sverige och han anses betydande för moderna tonsättare som Terry Riley, John Cage och La Monte Young. Saties musikestetik återfinns i viss mån i musik av Knut Brodin, Ulf Björlin, Carl-Bertil Agnestig och Mats Persson.

Handledare: Annika Falthin

Ladda hem som pdf

Examensarbete

2017 2016 2015 2014 2013 2012 2011 2010 2009