West Nile fever hos utlandssmittad

En man från Västra Götaland smittades av West Nile fever vid en semesterresa till Serbien. Han vårdades för hjärninflammation vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg. Han vårdas inte längre på sjukhus och har inte livshotande skador. Det är första gången sjukdomen upptäckts i Sverige och fallet visar att provtagning för West Nile fever bör utföras vid viral hjärnhinne- eller hjärninflammation efter utlandsvistelse.

Fåglar är virusets naturliga värddjur och från dessa kan viruset spridas via stickmyggarter till däggdjur som människor och hästar. Foto: CDC/Jim Gathany West Nile fever orsakas av ett myggburet virus som är släkt med TBE. I Europa förekommer utbrott med oregelbundna mellanrum och det första stora utbrottet skedde i Rumänien 1996. På senare år har fall rapporterats från flera andra länder i Östeuropa och runt Medelhavet.

Antalet fall ökar

Infektionen har spritts till nya platser och antalet fall har ökat. Under 2012 har hittills omkring 300 fall av West Nile fever rapporterats i Europa, varav drygt hälften hade insjuknat i Grekland. I USA började virus spridas i början av 2000-talet och även där ökar smittan under 2012. Under sommaren och hösten rapporterades över 4 500, vilket är rekordmånga.

Oftast inga symtom

Omkring 80 procent av de som infekteras av West Nile fever får inga symtom alls. De som får symtom får ofta enbart influensaliknande symtom som feber, huvudvärk och ont i kroppen efter en inkubationstid på 3-14 dagar. Hos mindre än en procent av de infekterade personerna utvecklas en hjärnhinne- och/eller hjärninflammation. Hos dessa är dödligheten omkring tio procent. Sjukdomen har ett allvarligare förlopp hos personer över 50 år och hos personer med underliggande sjukdom eller försvagat immunförsvar. Någon specifik behandling finns inte utan terapin inriktas på att lindra patientens symtom. Det finns inget vaccin mot sjukdomen, men det är under utveckling.

Faktorer som påverkar risk för smitta

Fåglar är virusets naturliga värddjur och från dessa kan viruset spridas via stickmyggarter till däggdjur som människor och hästar. Risken för lokal smittspridning av West Nile-virus till människor kräver att:

• West Nile-virus introducerats i området
• Fågelarter som är lämpliga värddjur förekommer i tillräcklig mängd
• Fågelbitande stickmyggor av släktet Culex förekommer i tillräcklig mängd
• Temperaturen är tillräckligt hög för att virus ska kunna föröka sig i myggorna

Flyttfåglar påverkar

Flyttfåglar spelar troligen en viktig roll i den geografiska spridningen av infektionen. Sjukdomen kan inte spridas direkt från människa till människa eller från häst till människa. En sjuk människa med West Nile-virus i blodet kan inte heller infektera myggor som sticker personen, eftersom virushalten i blodet är för låg. I mycket ovanliga fall har smitta via blodtransfusion eller organtransplantation dokumenterats.

Liten risk för spridning i Sverige

I Sverige finns både de potentiella smittbärarna, Culex-myggorna, och fågelarter som kan fungera som reservoarer för virus. Dock är klimatet i nuläget troligen för kyligt för att viruset ska kunna etablera sig här. Situationen kan komma att ändras till följd av klimatförändringar.

Diagnostik

På Smittskyddsinstitutet finns både molekylärbiologisk och serologisk diagnostik för West Nile virus (WNV). PCR för WNV RNA kan användas tidigt i sjukdomsförloppet, innan antikroppar kan påvisas. Lämpligt provmaterial är serum/plasma alternativt liquor.Antikroppsanalys kan utföras i serum och likvor. Likvorprov för serologi ska tas samtidigt med ett serumprov.

Antikroppspåvisning av IgM och IgG görs med ELISA respektive immunfluorescens. I parade serum-likvorprov kan även intratekal antikroppsproduktion mot WNV analyseras.

I det aktuella fallet kunde WNV IgM påvisas i både serum och likvor, liksom produktion av intratekalt WNV-IgG. Proverna var tagna nästan en månad efter insjuknandet, varför PCR-analys inte var aktuell.

/Marika Hjertqvist och Sirkka Vene, Smittskyddsinstitutet
/Marie Studahl, Sahlgrenska Universitetssjukhuset