Leishmaniadiagnostik med PCR ger flera fördelar

Tidigare har leishmaniaparasiter identifierats med mikroskopi och odling, men sedan 2010 finns på Smittskyddsinstitutet (SMI) en leishmania-PCR som ger flera fördelar. Metoden är både snabbare och känsligare än traditionell diagnostik och möjliggör även artbestämning, som kan vara av betydelse för val av behandling vid leishmaniasis.

Leishmaniasis är en parasitsjukdom som smittar människor via sandmyggor. Ett tjugotal Leishmania-arter kan orsaka infektion hos människa. Inhemsk leishmaniasis förekommer inte i Sverige, men sjukdomen finns i 88 länder i tropiska och subtropiska områden. Cirka tolv miljoner människor anses vara infekterade i nuläget. Hos smittade människor kan hud (kutan leishmaninasis), slemhinnor (mukokutan leishmaniasis) eller inre organ (visceral leishmaniasis) angripas.

Utlandssmittade fall

Det är okänt hur många fall som diagnostiseras per år i Sverige eftersom infektionen inte är anmälningspliktig. Av de fall som diagnostiseras vid SMI har de flesta varit utlandsstationerade soldater i huvudsak smittade i Afghanistan, tropikresenärer och asylsökande från endemiska länder. Leishmaniasis har också setts hos personer som varit i medelhavsområdet och andra delar av Sydeuropa där transmission förekommer.

PCR-metoden är känsligare och snabbare än traditionella metoder

Vid SMI har leishmania-parasiter traditionellt påvisats med mikroskopi och odling. Antikroppsbaserad diagnostik används huvudsakligen vid misstanke om visceral infektion. Under 2010 etablerades vid SMI en leishmania-PCR som är känsligare än mikroskopi och snabbare än odling. PCR möjliggör även artbestämning, som kan vara av betydelse för val av behandling vid leishmaniasis. Artbestämning görs genom klyvning av PCR-produkter med enzymer (RFLP) eller med sekvensering av en del av målgenen. Odling och mikroskopi är dock fortfarande viktiga komplement till diagnostiken. Under de sista två åren har 23 fall av leishmaniasis artbestämts vid SMI. De flesta var orsakade av L. major och därefter L. donovani och L. infantum.

Material och analyser för leishmania-diagnostik

Leishmaniasis är en mångfacetterad sjukdom och laboratoriediagnostiken baseras på en kombination av olika metoder samt en optimal provtagning. Följande material och analyser rekommenderas nu för leishmania-diagnostik:

Kutan eller mukokutan leishmaniasis

• Prov från lesion (mikroskopi, odling, PCR)
• Prov från lymfkörtel (mikroskopi, odling, PCR)

Visceral leishmaniasis

• Serum: antikroppsbestämning
• Benmärg (mikroskopi, odling, PCR)
• EDTA-blod (mikroskopi, odling, PCR)
• Biopsi/aspirat från lever, mjälte, lymfkörtel eller annan vävnad (mikroskopi, odling, PCR)

/Leigh Dini, Smittskyddsinstitutet