Antalet hälsoundersökningar för asylsökande måste öka

Trots att landstingen sedan 2008 enligt lag är skyldiga att erbjuda asylsökande hälsoundersökningar genomgår bara 42 procent av målgruppen sådan undersökning. Det visar statistik från 2010 från Sveriges Kommuner och Landsting. Antalet skiljer sig inte nämnvärt från föregående år och det är i sammanhanget en alltför låg siffra.

Johan Carlson Smittskyddsinstitutet (SMI) har sedan 2010 uppdraget att samordna och följa upp de förebyggande insatserna mot hiv och sexuellt överförda infektioner på nationell, regional och lokal nivå. Landstingens erbjudande om hälsoundersökningar är exempel på en sådan förebyggande insats.
Undersökningarna ska omfatta ett hälsosamtal, som kan göra det möjligt att identifiera sjukdom och ohälsa, bland annat genom att erbjuda provtagning, samt rådgivande samtal om hälsofrågor. Dessutom är det ett bra tillfälle att introducera nyanlända i det svenska hälsosystemet. Undersökningen är framför allt en angelägenhet för individens bästa, men är även betydelsefull ur ett samhällsperspektiv och då främst av smittskyddsskäl.
Hälsoundersökningen är också en viktig hörnsten i det förebyggande arbetet för målgruppen. Samtidigt är undersökningen, med dess rådgivande inslag, ett försök att identifiera och åtgärda ohälsa, samt erbjuda vård och behandling om det behövs.

Landstingen ska erbjuda den asylsökande hälsoundersökning när han eller hon har etablerat sitt boende. Anhöriginvandrare ska erbjudas en undersökning så snart det kan ske.
Varför genomgår då bara fyra av tio asylsökande en sådan hälsoundersökning? Man vet till exempel att majoriteten av de som nås av ett tydligt erbjudande om hälsoundersökning tackar ja.
Problemet tycks, i stor utsträckning, vara organisatoriskt och uppenbarligen behöver den process som leder till hälsoundersökning förbättras. Det finns kända brister. En sådan är att informationsöverföringen mellan Migrationsverket och landstingen när det gäller de asylsökande fungerar dåligt på många håll. En rimlig tidsgräns för ett sådant erbjudande bör vara två månader efter att personen har bosatt sig i ett landsting. Det finns även anledningar att se över förutsättningarna för att ge andra än asylsökande erbjudande om detta, exempelvis anhöriginvandrare med fler.

Att vara på flykt är en utsatt situation och en riskfaktor för ohälsa. Generella riskmönster förstärks av den sociala instabilitet som migration innebär. Personer på flykt drabbas ofta av psykisk ohälsa och psykosomatiska besvär på grund av en process som kan ha pågått i månader eller år. Psykosociala faktorer påverkar den fysiska hälsan liksom personens beteende och dennes benägenhet att ta risker, även sexuella risker.
Man vet att det finns en ökad risk såväl att få som att överföra infektioner i en migrationssituation. Många nyanlända kommer också från länder där vissa infektioner är betydligt vanligare än de är i Sverige, exempelvis hepatit B och C, tbc och hiv. Asylsökande kan bära på dessa infektioner redan vid ankomst till Sverige, många utan att veta om det.
Tidig upptäckt av ohälsa är därför bra för individen, men även för samhället.

Enligt Migrationsverket är närmare 90 procent av de ensamkommande barn som anländer till Sverige i åldrarna 14–17 år. Dessa ungdomar har ett särskilt behov av uppmärksamhet då de saknar stöd av föräldrar, syskon, annan familj och vänner.
Ungdomarna behöver, efter en ofta traumatisk upplevelse, ett gott omhändertagande för att kunna knyta an till samhället. Hälsoundersökningen är viktig och måste utvecklas i det förebyggande arbetet. På så sätt kan vi också bidra till att begränsa spridningen av infektionssjukdomar i samhället.

SMI har tagit initiativet till och ansvarar nu för ett nationellt projekt – finansierat av Europeiska flyktingfonden och Migrationsverket – som syftar till en förbättrad struktur kring och samordning av hälsoundersökningar.
Målet för projektet, som också engagerar andra statliga myndigheter, landsting och universitet, är tydligt: Andelen genomförda hälsoundersökningar ska i ett första skede öka från dagens 42 till 60 procent och det långsiktiga målet är 90 procent. På så sätt gör vi såväl den enskilde som samhället en tjänst.

Johan Carlsson
Generaldirektör, Smittskyddsinstitutet