Uppföljning av det förebyggande arbetet

Många aktiviteter behövs för att nå de nationella målen. Med systematisk uppföljning av hiv- och STI-arbetet går det att fånga om pågående aktiviteter fungerar som avsett samt eventuella brister.

Uppföljning är en viktig del i preventionsarbetet mot hiv och STI. Uppföljningen av det förebyggande arbetet sker kontinuerligt på flera sätt och inom alla nivåer. Nationellt följs arbete upp utifrån internationella deklarationer. Även regionalt behövs uppföljning, liksom inom de olika verksamheterna som sker på lokal nivå inom ideella organsationer.

Nationell uppföljning

Nationellt följs ett antal indikatorer som fastställts internationellt av FN, vilka utgår från kraven som fastställs i UNGASS-deklarationen om hiv och aids (se nedan). Flera av dessa indikatorer kan också användas för att följa upp nationella strategins (prop.2005/063:60) intentioner.

Uppföljning är särskilt viktig och Smittskyddsinstitutet arbetar därför för att utveckla ytterligare indikatorer som kan behövas i det svenska förebyggande arbetet. För närvarande pågår också ett arbete i EU för att följa resultatet av den Europiska Dublindeklaration som följer upp UNGASS för Europa.

Myndigheten följer specifikt upp nationella planer såsom den nationella handlingsplan för klamydiaprevention. Varje sådan plan har definierade och tidsatta mål, samt indikatorer för att följa arbetet mot målen.

Smittskyddsinstitutet bedriver även ett aktivt uppföljningsarbete genom besök i landsting, storstadskommuner och ideella organisationer på nationell nivå. I samband med sådana besök skrivs en rapport .

Uppföljning - landsting och storstadskommuner

Regionalt behövs uppföljning liksom inom de olika verksamheterna. Ett effektivt arbete mot hiv och STI bygger på att statsanslaget och arbetsinsatser används på rätt sätt, och att aktörer kan dra lärdom av egna och andras projekt och insatser. Varje landsting, region och storstadskommun som får statsbidrag bör ha en egen handlingsplan med mål- och uppföljningsindikatorer.

Smittskyddsinstitutet har i samverkan med SKL tagit fram uppföljning som kan användas av landsting och storstadskommuner in för rapporteringen till myndigheten. Formulär och verktyg kan också användas av huvudmännen för den egna uppföljning som önskas genomföras.

Uppgifterna samlas in och varje år lämnar myndigheten en uppföljningsrapport till Socialdepartementet.

Uppföljning - ideella organisationer

Organisationer som får statsbidrag till det förebyggande arbete ska följa upp arbetet samt hur medlen används. Detta ingår i beslut om tilldelade medel som skickas ut till varje sökande organisation.

LFA – viktigt verktyg för aktiviteter

Smittskyddsinstitutet ser gärna att både landsting, storstadskommuner och ideella organisationer använder sig av strukturerade metoder för mål, resultatstyrning och uppföljning. LFA-metoden är en sådan metod för att planera och följa upp arbetet. LFA står för Logical Framework Approach. SMI kan därför erbjuda stöd inom detta område till aktörer som får verksamhetsbidrag, och bidrag enligt överenskommelsen mellan staten och SKL.

Utvärdering

Utvärdering är något annat än uppföljning och görs av utomstående utvärderare. Utvärdering syftar till att ta ställning till om en verksamhet når sitt syfte och den är effektiv. Myndigheten låter utvärdera projekt av nationellt intresse. Likaså ges FoU-bidrag för att kunna utvärdera nya metoder och se om de bör implementeras bredare eller om verksamheter ska permanentas.

Aktörer som erhåller statsbidrag uppmuntras att utvärdera nya verksamheter och projekt. Mer omfattande projekt bör alltid utvärderas. Landsting och storstadskommuner kan använda 5 procent av sitt bidrag till utvärdering.

UNGASS - rapport till UNAIDS

Smittskyddsinstitutet rapporterar regelbundet resultaten i det förebyggande arbetet till regeringen, och vidare till FN:s särskilda organ för hiv- och aidsfrågor, UNAIDS. Återrapporteringen svarar mot de mål och indikatorer som ställs upp i Declaration of Commitment, UNGASS (United Nations General Assembly Special Session on HIV/AIDS), och rör bland annat

kunskap, attityd och beteende i olika grupper,
tillgången till sexualundervisning,
kondomanvändning,
tillgång till antiretroviral behandling,
testfrekvensen för hivinfektion i olika riskutsatta grupper,
rena sprutor till narkomaner,
samhällsförändringar som påverkar hälsan för viktiga grupper, samt
hur arbetet nationellt är organiserat.

UNGASS-deklarationen antogs 2001 i FN, och har undertecknats av Sverige. UNGASS kompletteras sedan 2004 av Dublindeklarationen vilken utifrån ett europeiskt perspektiv förtydligar och stärker FN-deklarationen.

Uppdaterad 2010-11-24 13:29